onsdag, 21 oktober 2020
Hem Valvet I Backspegeln Tredje perioden - slutspelet

Tredje perioden – slutspelet

Av

Wild West Support

Fredagen den 4-mars startade så allvaret. Enligt konstens alla regler så fick Frölunda tuffast tänkbara lottning! Det är ju regel att vi skall resa längst, och få en holmgång direkt. Se på alla gånger som vi fått MoDo! Nu fick vi Luleå och 127 mil senare så hade vi tagit ledningen med 1-0 i matcher. Som blev 2-0, som blev 3-0. I det tredje mötet, det andra i COOP Arena, var vi illa ute. Ledning med bara 0-1 (Jonas Johnson) och stundtals ganska hård hemmapress.

Då slog han till; Alfie! Med två mål på 2:18 så såg han till att vi kunde avgöra matchen och senare vinna med hela 0-5. Enda orosmolnet var väl att sjukdomarna försatt hade laget i sitt grepp och verkade ha flyttat in i omklädningsrummet. Magnus Kahnberg missade den andra kvartsfinalen, backen Tukio den fjärde. Man bara fasade över att detta skulle fortsätta in i semifinalerna.
För dit avancerade Frölunda, och man gjorde det utan några som helst problem.
Det var en ganska tuff serie inledningsvis. Luleå stod upp häftigt direkt i de två första matcherna, men tack vare en strålande domare i Ulf Rådbjer så urartade det inte helt och hållet. Tyvärr så lyssnade förbundet på Luleås gnäll och fick en betydligt sämre domare i de två sista matcherna. Lahti blundade för det mesta, Luleå fick därmed bättre betalt för sitt sätt att spela och pressade Frölunda i match tre.
Men i den fjärde hade det inte hjälpt om Branko Radevojevic hade hållit i pipan…

Ett fullsatt Scandinavium fick se hemmalaget göra hela 8-1 i den sista kvartsfinalen i en match där klasskillnaden var gigantisk. Fram till dess så hade Daniel Alfredsson varit en aning kritiserad faktiskt. Han hade inte gjort alla de mål som folk förväntat sig, och det var ju först i den tredje matchen(se ovan) som det lossnade för honom. Men nu hade Alfredsson varvat upp. Två mål sist i match tre alltså, och ett hattrick nu när vi stängde kvartsfinalen med dunder och brak!

Frölunda därmed först till semifinal! Skrällar var det i alla semifinalerna. Eller i alla fall två utav tre, då Färjestads 4-2 i matcher på MoDo var mycket väntad. Man måste ha ett eget spel, framför allt försvarsspel, om man skall kunna hävda sig. Oops, det glömde vi tänkte Kent Forsberg och tog semester. Men Södertäljes knock på tvåan Linköping var en riktig kioskvältare, och få hade väl väntat sig att ojämna Djurgården skulle plocka bort trean Timrå?

Aldrig har ett lag lockat så mycket folk under en säsong till en svensk hockeyarena! Med en beläggning på 96,9%, ett snitt på 11676, så placerade sig Frölunda och Göteborgspubliken på 4:e plats i Europa.
Hela 16 gånger på 25 matcher hade man fullsatt i Scandinavium. 12044! En numer klassisk och välkänd siffra i hockeysverige.
I slutspelet kom vi upp i den siffran 5 gånger. Varför inte fler? Det stavas Frölundaborg…

För det var till den gamla burken som Frölunda var förpassat i semifinalspelet. Katastrof att Gotevent kan behandla sin bästa kund på det sättet, men det är en annan historia som vi inte orkar beröra en gång till! Frölunda hade minusstatistik på ett lag under grundserien, mot Djurgården, och naturligtvis var det just detta lag som vi lottade emot i semifinalen.

Men gamla borgen fick vänta, denna serien skulle inledas i Globen. Djurgården har blivit något utav en önskemotståndare i slutspel. Annat det än för några år sedan då vi alltid fick stryk utav Stockholms stolthet.
Framför allt borta.
Det vände dock 2002 då vi slog ut dem i kvartsfinalen med 4-1, ifjol var det 2×8-1 och 4-0 i matcher så övertaget hade vi verkligen på förhand nu. Och marginalerna fanns kvar i Göteborg. Dom var inte stora, men trots allt väldigt tydliga!

På sommaren 2002 så skrev en finsk back på för Frölunda. Tom Koivisto. Utsedd till finska ligans bästa back så skulle han dominera Elitserierinkarna. Var det i alla fall tänkt. Men mot NHL finns det inte mycket att sätta emot, och när Tom fick erbjudandet från St Louis så var det bara att glömma den skicklige backen för den gången. Det fanns en sådan klausul som gjorde detta möjligt. Men i somras så kom han då, via just St Louis och senare också Pheonix.
Och inledningen var tuff för Koivisto, som inte alls fick spelat att stämma under hösten. Men när lagledningen valde att ändra i backparen, och sätta ihop honom med Ronnie Sundin, så lossnade allt. Ökad istid är naturligtvis en stor orsak till förvandlingen som gjorde att han producerade poäng i stort sett varje kväll och slutade på 3:e plats i backarnas poängliga med 28 poäng(9+19).
Och det var just denne Koivisto som slog till i den första semifinalen. 10:20 in på den tredje perioden sköt han 2-1, det matchvinnande målet, på passning från Per-Johan Axelsson och Frölunda tog ledningen med 1-0 i matcher. Men Koivisto var inte den enda hjälten.
Målvakten Henrik Lundqvist storspelade, och skulle så också göra under den närmaste matcherna.

Det var klibbigt, svetten riktigt rann längs ryggen och det var inte bara för att det var förlängning som väntade i den andra semifinalen. 8.596 personer i Frölundaborg stod packade som de sillar man är och väntade på sudden-death. Det är ju inte direkt bekvämt att vänta på något sådant normalt sett, nu var det hemskt.
Tolv minuter stod vi som förstenade. Sen sköt Niklas Andersson sitt näst viktigaste mål för säsongen. Frispelad utav Tomi Kallio hittade han luckan mellan benen på Theodore; 2-1.
Och plötsligt fick vi luft igen!

Vi snackade om marginaler här ovan. Och de fanns med i flyget upp till Stockholm. Vi hade säkert hela lastrummet fyllt. Dan Boyle, en mycket skicklig spelare för övrigt, slarvade i egen zon och satte pucken på bladet hos Samuel Påhlsson. Vidare till Tolsa, som spelade bakom ryggen till Kahnberg som kom direkt från avbytarbåset. En snabb fint i sidled, sen fanns återigen luckan mellan benen på målvakten.
0-1 i Globen. Det återstod 14 sekunder!!
Ett fullsatt Globen var i chock, liksom diverse tränare och tv-kommentatorer. ”Stackars Djurgården” hördes mer än en gång. Men faktum är att man bara mäktade med 21 skott mot Henrik Lundqvist under hela matchen, och i den sista perioden när matchen skulle avgöras; då var Frölunda mycket bättre! Sen att det var en bjudning som föregicks målet, det tackar vi för! Vi behövde lite hjälp den kvällen. Hela den här historien, Boyles bjudning alltså, fick stora proportioner dagarna efter match tre. Gamla Frölundatränaren Leif Boork, numer krönikör på Expressen, sågade DIF-backen rejält och ville peta honom. Det ville inte Sandlådans mästare; alltså Wikegård, som i sin tur sågade Boork.
Underhållande var det i alla fall.

Våran websajt; www.wildwestsupport.se, fick en ordentligt ansiktslyftning under våren. Efter att långsiktigt arbete utav webmaster Per Alftenius så släpptes version 2.0 mitt under semifinalspelet. Den ger WWS än mer möjligheter i framtiden, vilket besökarna kommer att märka!
Annars rullade det på under säsongen. Vi anordnade hela 31 stycken resor till tränings och tävlingsmatcher, störst var den till Södertälje 6-november. 64 resenärer var vi då.
En annan kul sak var när WWS medarbetaren Camilla Bergman medverkade i P3-programmet Frank. En tävling mellan Hockey vs. Fotboll, där Camilla då representerade Hockey och självklart tog hem en jordskredsseger. 64 – 36 i procent räknat.

EXPERTPANELEN: Niklas Svensson
Säsongens bästa minne
– Jag väljer borgen, och fredagsmatchen i synnerhet. Detta på grund utav det tifo som vi kämpade med i tre dagar. Att Frölundas publik presterar någonting sådant är en ovanlighet.
– Känslan jag hade före och efter tifot var riktigt mäktig. Jag var så nervös att jag skakade sönder innan det var dags, och när jag sedan hörde publiken börja vråla och sjunga ”Ojojoj” när man stod under plasten; då fick jag rysningar!

Räddningen var ju att man visste att det bara skulle bli två stycken matcher i Frölundaborg. Sen skulle vi vara tillbaka i Scandinavium lagom till finalen. För att det skulle bli något annat än 4-0 i matcher även i år, det var en utopi inför match nummer fyra.
Men att man aldrig lär sig.
Man skall inte ta ut någonting i förskott. För det bästa med den fjärde semifinalen blev tifot på långsidan! Matchen var en orgie i misstag från båda lagen, och Frölunda tjänade inte på detta utan fick stryk med 3-4.
Folk svimmade på läktarna, flaskor kastades in på isen och Djurgårdens tränare Niklas Wikegård blev hånad i TV-studion. Det var inte många rätt alltså. Förutom tifot då!

Så på påskdagen så var man tillbaka igen. En del struntade nog i det också, för det kom faktiskt cirka två tusen mindre på den femte matchen än den fjärde! Det var samma matchbild som i de tidigare hemmamatcherna mot Djurgården. Tung dominans från Frölundas sida resulterade bara i ett mål, sen var det nerver utanpå under lång tid. Men det skulle ta slut nu. Sami Salo dunkade in 2-0 från blå linjen i powerplay, och där så var Frölunda i SM-final igen. Frölunda vann med 4-0 tillslut och Henrik Lundqvist höll sin tredje nolla i slutspelet. Hittills. Det skulle komma ett par till framöver, det kan vi redan nu avslöja. Som sagt; Sami från blå, helt enkelt! Vi var klara för final igen. Motståndet skulle Färjestads BK stå för, som körde över överraskningslaget Södertälje i fyra raka matcher i sin semifinalserien.

Drömfinalen alltså!

Av: Mikael Hedlund
Publicerad: 2005-05-01
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Wild West Support den 1:a maj 2005 av Mikael Hedlund.

Kommentera

- Advertisment -

Senaste nytt

Fyra Fribergpoäng i Frölundaseger

Match mot Malmö och dags att studsa tillbaka efter förlusten mot Färjestad. Efter två jämna inledande minuter åkte Frölunda på en utvisning, inte den...

Torgersson långtidsskadad, Kollén till Karlskrona

Junioren Daniel Torgersson som nyligen draftades som #40 av Winnipeg Jets kommer att missa fyra till fem månader av ishockey. Han måste nämligen operera...

Fyramålsmatch av Liam Dower Nilsson

Det är återigen dags att ta en titt på hur våra juniorer har skött sig. Veckan som gick spelade såväl J20 som J18 två...

Frölunda nollat i Karlstad

Lördag 18:00 och i match Karlstad. Perfekt läge för en bortaresa egentligen, men som alla vet så tillåter inte det rådande världsläget det. Men...