tisdag, 27 oktober 2020
Hem Valvet I Backspegeln Tomi Kallio - En hockeyspelare i själen

Tomi Kallio – En hockeyspelare i själen

Av

Wild West Support

Den 7:e april 2003 skrinnar han sig in i Frölundasupportrarnas hjärtan för all framtid. Strax innan midnatt i en historisk match mot Färjestad som kommer att vara i 101 minuter och 56 sekunder skjuter han iväg en puck som inte riktigt går som planerat, efter mycket om och men träffar den en Färjestadspelares skridsko innan den slutligen seglar in i mål, den gör honom dock till matchhjälte och följaktligen Frölunda till svenska mästare efter 38 års väntan.

Dagarna som följer är ett guldfirande Göteborg sällan skådat. Han har bara varit i Frölunda sedan januari men nu hyllas han som hjälte tillsammans med det övriga laget på Götaplatsen inför 30000 fans.

-I love Göteborg! skriker han ”lagom berusad” i mikrofonen från Stadsteaterns balkong och det råder ingen tvekan om att kärleken är besvarad.
Göteborg älskar Tomi Kallio!

Ca 45 minuter efter utsatt tid kommer Kallio lunkandes upp för metalltrappan till Restaurang Mållinjen. Han bär på presenter som spelarna fått av sponsorerna, idag är det skor och ett fodral som ser ut att innehålla en rock eller kavaj.
Klockan är strax efter 14 och det är praktiskt taget helt tomt i restaurangen förutom ett par spelare som hamnat på efterkälken och tar en sen lunch. Efter att Kallio gjort detsamma slår han sig ner vid mitt bord.

Till mångas förtjusning har Elitserien äntligen dragit igång och i skrivandets stund har Frölunda inlett med en vinst mot Linköping och en förlust mot HV igår.
Kallio är lagom nöjd med sin insatts under veckan.
– Den har varit helt ok, men jag är inte så jävla nöjd. Men vi (förstakedjan) gjorde ett mål mot Linköping och var ganska bra igår så jag tycker ändå det har gått ganska bra, förklarar Kallio.

Frölunda har ett starkt och jämnt lag denna säsongen, med många bra nyförvärv.
– Vi har ett snabbt lag iår, vi spelar jättebra med pucken och är farliga hela tiden.
– Sen spelar vi ganska underhållande hockey. Så har vi Henke i målet och det hjälper mycket. Vi har bra chanser att vinna i år igen men det är förstås många lag som är bättre än förra året så det blir tufft, men det är möjligt.

Foten som Kallio bröt under en fotbollsmatch i somras är fortfarande inte helt återställd.
– Foten är inte 100 % än, jag kan t.ex inte springa, men jag kan spela hockey, det är lite konstigt, säger Kallio med sin finsk-svenska brytning och småskrattar lite.

Ett bittert slut i USA, men en ljus början i Göteborg

Det stora ämnet i media inför årets säsong har varit NHL-lockoutens vara eller icke vara. Många, om inte alla, har haft en åsikt om huruvida det är positivt eller negativt att svenska och även utländska NHL-proffs beger sig till Sverige för att spela i Elitserien till strejken är över. Modo har tagit hem nio proffs med Peter Forsberg i spetsen medan Frölunda har nöjt sig med Pebben Axelsson, Samuel Påhlsson och Christian Bäckman.

Många är av åsikten att det inte är positivt för ES med alla dessa NHL-proffs, då framför allt lovande juniorer som kämpar för en plats i laget får stå tillbaka till förmån för de rutinerade proffsen. Kallio är dock av en annan åsikt:
– Lockouten är positiv för att det blir mycket publik i varje stad och mycket ”stories in the newspapers”. Men för några yngre killar är det förstås inte så bra för de får spela juniorlag istället för att spela här, men jag tycker ändå att det är positivt för ES, det blir en mycket bättre kvalité i hela ligan.

De flesta känner nog till historien om Kallios tid borta i NHL, som var allt annat än en dans på rosor. Efter några succéår i TPS Åbo stack Kallio till Nordamerika för att prova lyckan. Det blev två helt godkända säsonger i Atlanta Thrashers, innan det plötsligt tog stopp och fem matcher in i den tredje säsongen ville klubben flytta ner Kallio till farmarligan. Kallio vägrade dock och straffet blev ingen lön och följaktligen avstängning. Han fick hyra olika ishallar för egna pengar för att hålla igång med träningen.
– Jag gjorde några tuffa saker i Nordamerika när jag sa nej till att spela i AHL. Jag var utan lön i sex veckor och kunde inte ens träna med laget så det var inte lätt. Men jag ångrar ingenting.

Det är sån Kallio är, har han en åsikt så ändrar han sig inte lätt. Tycker han en sak så ska det vara så. Det blev några korta och misslyckade sejourer till Columbus Blue Jackets och Philadelphia Flyers innan Kallio tillslut hamnade i Frölunda Indians.
– Frölunda kändes rätt ganska snabbt. Jag fick spela nästan så mycket som jag ville och publiken var fantastisk mot mig direkt när jag kom hit. Det kändes verkligen rätt, ler Kallio.
Det blev ju inte sämre av att Kallio inledde med att göra mål i sin första match i Frölundatröjan mot Djurgården.
– Det var förstås viktigt för mig, jag hade haft ganska tuffa tider i två, tre månader. Jag ville spela så bra som möjligt även om jag inte hade tränat så mycket, det var viktigt och det gav mig mycket självförtroende.

Under guldfesten på Valand var Kallio en av de populäraste. Likt en rockstar på scenen visade Kallio att han äntligen hamnat rätt i Göteborg.
Att Kallio trivs i Frölunda och i Göteborg råder det ingen tvekan om, i synnerhet nu när han har förlängt sitt kontrakt med klubben i två år och flickvännen Sini har fått jobb som sjuksköterska på Mölndals sjukhus.
– Jag gillar verkligen Göteborg. Det är en riktig idrottsstad och det är viktigt för mig. Att publiken gillar hockey eller fotboll och att det är viktigt för dem.
– Jag känner mig nästan som hemma här, det är bara så. Jag trivs både med att spela och leva här. Jag hade många bra bud från både Schweiz och Finland men det kändes bättre att stanna här.

En hockeyspelare i hjärtat och hjärnan

Han började spela som femåring efter att ha sett några matcher på tv. Men som många andra unga killar provade även Kallio på andra sporter och fram till 14 års ålder spelade han fotboll parallellt med hockeyn. I slutändan var han dock tvungen att välja och hockeyn fick dra det längsta stråt. När Kallio var 18 år började han få pengar för att spela hockey och sedan han gick ut gymnasiet har han spelat hockey på heltid
– Ibland känns det som ett jobb, men många dagar är det bara som det var när man var yngre, att bara spela hockey och gilla det, helt enkelt.
– Det är verkligen ett drömjobb för mig, säger Kallio Och han tar sitt drömjobb på högsta allvar. Idrott och skrock går ofta hand i hand.

Många idrottsmän har konstiga saker för sig innan tävling för att det tror att de ska prestera bättre. Tomi Kallio är en av dom extrema.
– Jag har jättemånga saker för mig. Jag tvättar till exempel fötterna innan varje hemmamatch, sen måste utrusningen ligga på samma sätt varje dag och uppvärmningen måste vara den samma varje dag.
– Det är jobbigt men om jag inte gör det känner jag mig osäker, säger Kallio och skrattar. När man har gjort detta i ca åtta år så är det ganska jobbigt att göra någonting annat, fortsätter han.

Så människor som tror att jobbet som hockeyspelare är lätt har fel.
– Det är mycket stressigt, speciellt om man spelar i första, eller andra-kedjan i ES eller i finska ligan. Det är mycket press och man måste ligga på topp varje kväll och gör man inte det så är det en jävla skit i tidningen nästa dag.
– Jag tror det är mycket mer stress än i ett normalt jobb för man tänker hockey nästan hela tiden. Det är inte så att man kommer hit och tränar och går hem och glömmer allt.
För Kallio är hockeyn mycket mer än ett jobb och ett intresse, det är nästan en livsstil. Under säsongen tänker han praktiskt taget inte på något annat.
– Om jag känner att jag har spelat dåligt kan det ta lång tid för mig att komma över en förlust. Speciellt i slutspelet eller i andra viktiga matcher, då är det mycket jobbigt för mig.
– Jag tänker mycket på hockey när jag är hemma. Spelar jag bra så mår jag även bra utanför hockeyn men spelar jag inte bra så är det lite jobbigt att leva utanför rinken också. säger Kallio allvarligt.

Man kan ju tänka sig att det kan vara lite jobbigt för Kallios flickvän Sini att leva med honom under hockeysäsongen men…
– Hon känner mig och vet att när jag har spelat dåligt så är jag inte en sån kul person att vara med. Då vet hon att det kanske är bättre att jag är ensam, säger Kallio med ett leende.

Kallio utanför isen

Men att tänka på hockey 24 timmar om dygnet är ju omöjligt och skulle förmodligen göra vem som helst galen, inklusive Kallio. Så ibland måste man göra andra saker för att tänka på annat. Kallios sätt att koppla bort hockeyn är bland annat att gå på bio eller gå på stan och shoppa. Favoritplatserna i stan är Avenyn och runt NK och Nordstan.
– Sen om vi har chansen att gå ut och ha lite ”kul” så är det inget fel med det heller, säger Kallio och ler lite lurigt.
– Men det blir inte så ofta när säsongen har börjar och vi spelar mycket på söndagar och måndagar. Vi får gå ut om vi vill men jag vet själv att jag inte kan gå ut om vi spelar söndag, måndag eller tisdag, fortsätter han.

När man sitter såhär och pratar med Kallio så får han mig och tänka på en liten skolpojke som bara sitter och väntar på att skolan ska ta slut så han får gå ut och leka, han ger liksom ett lite rastlöst intryck. Under hela intervjun flyttar han sig fram och tillbaka i stolen och pillar hela tiden på snöret som hänger från hans blåa tröja. Han biter på det, kliar sig i örat med det, biter lite på det igen och snurrar det runt sitt pekfinger. Jag vet inte om han är medveten om det själv men det är lustigt att se.

Ända sedan Kallio kom hit för snart två år sedan har han varit lite av medias favorit och en av spelarna i Frölunda som fått mest uppmärksamhet. Han säger själv att han inte har någonting emot uppmärksamheten, i synnerhet när det går bra men allting har ju en baksida.
– Ibland kan det vara lite jobbigt. Speciellt när det händer att jag känner att jag har spelat ganska bra i en match men så läser jag i tidningen dagen efter att jag har varit dålig. Jag har spelat på den här nivån i åtta år nu och jag vet själv när jag har spelat bra eller dåligt. Så när jag känt att jag spelat bra och någon kille i tidningen som kanske inte kan hockey så bra påstår att jag är dålig kan det vara lite jobbigt.

För er som är trogna läsare här på sidan kommer förmodligen ihåg det genomgående temat vi hade under intervjuerna förra säsongen då vi bad spelarna beskriva sina lagkamrater utanför isen. Då minns ni kanske Alavaaras beskrivning av Kallio: ”Han känns inte som någon hockeyspelare när man träffar honom. Han ser mer ut som en kille som hyr ut surfingbrädor på en Medelhavsö”. När jag berättar detta för Kallio brister han ut i ett gapskratt.
– Ja, jag såg kanske ut så då, men det är ju inget fel med det!

Jag frågar Kallio vilka tre saker han skulle ta med sig till en öde ö och det visade sig vara en svår nöt att knäcka. Kallio tänker länge och man riktigt ser hur det rör sig i hjärnan på honom. Efter ett par minuter..
-….kanske mobilen, säger han lite tveksamt.
Sen tar det ett tag igen…. Jag hjälper honom lite på traven och föreslår att han ska ta med sig Sini.
– Okej då, säger han med ett leende.
Sen återstår det bara en sak… Tillslut kommer han på det.
– Snus.

Framtiden

Vad som händer efter karriären när det är dags att lägga skridskorna på hyllan varken vill eller har Kallio tänkt på han vill hellre ta det en dag i taget.
– Jag vill inte tänka på det men jag är delägare i ett gym i Åbo tillsammans med några andra finska spelare, så jag kan jobba där om jag vill. Nu är det dock som sagt full fokus på hockeyn och spelet i Frölunda som gäller.

Men vad strävar man efter om man har vunnit guld i både Finland och Sverige, spelat i NHL samt varit med i både VM och OS?
– Varje år är det bara att vinna hela ligan som gäller för mig, det är målet. Jag har vunnit tre gånger och allt annat än att vinna är en besvikelse. Men annars har jag inga stora mål, bara att jag kan bli bättre eller hålla den nivån som jag har nu och hoppas att man har en bra hälsa så man kan spela länge. Jag hade en dröm att få spela i NHL och jag gjorde det, samma sak med OS och VM.
– Men det skulle vara kul att vinna VM med Finland. Jag har varit i final två gånger och förlorat så det är en sak som jag verkligen skulle vilja göra.
När du tänker tillbaka på din karriär om sådär 20 år, vad tror du att du kommer minnas mest?
– Alla lyckliga tider, man glömmer bort de tuffa tiderna. Jag kommer att minnas åren vi vann med TPS. Alla år utomlands och här är lite mer speciella än alla år i Finland så jag kommer förstås att minnas när vi vann här, avslutar Kallio och ler.

Av: Camilla Bergman
Publicerad: 2004-09-30
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Wild West Support den 30:e september 2004 av Camilla Bergman.

Kommentera

- Advertisment -

Senaste nytt

Fyra uttagna i Tre Kronor

Idag presenterade Johan Garpenlöv sin första landslagstrupp som förbundskapten för Tre Kronor. Den innehåller fyra Frölundaiter i form av Niklas Rubin, Mattias Norlinder, Jesper...

Niopoängshelg för J20 när Niederbach hade poängfest

Måndag och en ny juniorvecka att titta till! J20 spelade tre matcher och hade en riktigt hektisk helg då de spelade fredag, lördag och...

Mattsson briljant när hemmasviten förlängdes

Tidigt toppmöte när Frölunda tog emot Luleå hemma i Scandinavium och en tuff match att vänta. Det var vad som stod på menyn denna...

Frölundajuniorer ska Finnkampa

Covidpandemin sätter sina spår även när det kommer till landslagshockeyn. Vanligtvis så får de yngre landslagen spela turneringar mot flera andra juniorlandslag. Nu skalar...