onsdag, 21 oktober 2020
Hem Valvet I Backspegeln Rapport från Gulddygnen

Rapport från Gulddygnen

Av

Wild West Support

Det har nu gått ett par dagar sedan Niklas Andersson satte segerpucken i den femte finalen. Efter guldmålet så har det firats ganska rejält. Om ni skulle ha missat något, eller glömt, så ger vi er här en liten sammanfattning av måndagen och tisdagen. Eller rättare sagt: Gulddygnen!

Måndag 11-April, klockan 11:00
Är det säsongens sista träning som är i begrepp att starta? Ja, så kan faktiskt vara fallet denna förmiddag. Det är cirka åtta timmar kvar till nedsläpp i den femte finalen, klockan slår alldeles strax elva och Frölundas lag har just gått på Scandinaviums is för den obligatoriska matchvärmningen.
På läktaren sitter Färjestads anfallare Jesper Mattsson och kikar, och han får ett par minuter senare sällskap utav lagkamraten Jonas Frögren. Även tränaren Bo Lennartsson tittar in, lådsas prata i mobiltelefon för att verka ointresserad men troligtvis spanade ”Kulon” efter en och annan hemlighet. Men han kommer inte att hitta någon, för i Frölunda finns det inga hemligheter. Hårt arbete som gäller bara, det räcker. Det är i alla fall den officiella versionen…

Det är olika hur lagens spelare spenderar tiden före en träning. Vissa gör som Mattsson och Frögren, det vill säga bara slappnar av, medans andra pillar med sin utrustning. En av dessa är Pelle Prestberg. Inne i Scandinaviums korridorer, som numer mest liknar en slöjdsal, skarvar den förre Frölundaiten till några av kvällens arbetsredskap. Det vill säga klubborna. Skall det verkligen hjälpa?

Träningen är som alltid bara 20 minuter. Och idag så är det sammanbitet. Inte ens spelare som Pebben Axelsson och Ronnie Sundin stojar och står i som man brukar. Det märks redan efter någon minut att det inte är vilken match som helst som skall spelas denna kväll! Efter att tränaren Stephan Lundh haft säsongens absolut kortaste snack, de normala fem minuterna blev typ en halv, så sprintar de flesta av isen och ner i gångarna under arenan som leder ner till träningshallen. Och omklädningsrummet.
Och kanske passerade de Pelle där han stod i gången och filade?

Måndag 11-April, klockan 16:15
Tidigare på morgonen, närmare bestämt klockan nio, så öppnade man luckorna för kvarvarande biljetter till matchen. Då gick de drygt 300 ej avhämtade biljetterna innan någon hann blinka. Klockan 18:30 skall man återigen släppa ett antal biljetter och kön ringlar redan, så här mer än två timmar innan kassan öppnar, lång utanför Scandinaviums biljettkassa. Matchen är het och det är högst förstårligt att folk står här och köar.

Krogarna i kvarteren närmast Scandinavium börjar redan fyllas. Många skall se matchen på någon av stadens sportbarer som sänder spektaklet på storbildsskärmar. Det är ju trots allt bara 12.044 personer som får plats i Scandinavium. Och det finns ju många, många fler supporters! Men nere i Valhallas Café så skall nog dock de allra flesta se matchen live.
Klockan 17:00 så startar Kimmo & Co sin ”Hockeybuffè”. Här nere har vi i Wild West Support laddat upp inför varje hemmamatch under de tre senaste säsongerna. En tradition som vi knappast lär ändra på efter som det två av dessa år har slutat med SM-guld. Man skall hålla på traditioner!

Måndag 11-April, klockan 21:54
Helt plötsligt så studsar Sami Salos sargretur rakt in framför mål. Den första vågen av anfallande, och försvarande, spelare får inte tag i den. Men strax bakom kommer Niklas Andersson. Han är en mästare på att läsa av spel och situationer, och är ju allt som oftast på rätt plats vid rätt tidpunkt. Så även denna gång. Andersson nyper till direkt och sätter pucken vid stötsidan hos Martin Gerber. Som är chanslös. Klockan står på 2:51 i den fjärde perioden, Scandinavium förvandlas till ett inferno av guld.
Spelet är över!

Nervositeten, som har stigit successivt för varje period som spelats av denna match, försvinner lika snabbt som en Frölundakontring och istället tar glädjen och lättnadskänslorna över. Det sägs ju att man inte skall ändra på någonting inför denna typen av match. Man skall inte klä upp sig exempelvis, utan komma i de kläder som man brukar göra. Allt för att det skall kännas så normalt som möjligt. Så det är klart att man blev en aning orolig när man ser spelare komma klädda för…

…ja, helt enkelt klädda för guldfest. Champagneflaskorna låg på kylning hos leverantören och skulle anlända under eftermiddagen, guldhjälmarna närmade sig också Scandinavium och förberedelserna inför den kommande(?) festen fortsatte under matchens gång. Nånstans med tio minuter kvar att spela rullades kanonerna som skulle skjuta in konfettin efter slutsignalen till exempel. Nån som kände sig motarbetad i sin kamp mot nerverna?
Misstänkte det!

Men trots detta så gick det ju vägen. Några minuter efter målet lyfter lagkaptenen Jonas Johnson bucklan mot arenans tak till öronbedövande jubel. Det är det slutgiltiga beskedet på att Frölunda är Svenska Mästare 2005. Och det är ju så häftigt. Det är svårt att samla alla intryck i en text som den här, man är ju inte riktigt i den mentala balansen så man kan lägga alla händelser på minnet direkt.

Jonas Esbjörs åker och tackar publiken med sina barn på axeln, tränarparet Lundh och Karlsson ropas in på isen också. Störst jubel möter, förstås, målvakten Henrik Lundqvist som i och med denna 1-0 seger håller sin sjätte nolla i slutspelet. Rekord såklart.

Sist men inte minst så hyllas Niklas Andersson. Hjälten. För när alla hans lagkamrater har lämnat isen och fortsatt firandet nere i omklädningsrummet så står guldhjälten själv kvar i arenan och gör intervjuer. Och tillslut så kommer han in på isen. Om man innan matchen hade frågat runt bland Frölundas fans om vem de helst ville skulle få avgöra en guldmatch som denna, så hade nog väldigt många svarat just; Niklas Andersson.
Det är som klubbdirektören Mats Ahdrian sade i någon tidning;
– Det var laget som vann, men Niklas Andersson personifierar det!
Det kunde väl knappast sagts bättre?

Tisdag 12-April, Klockan 02:00
Det är kaos. Fullständigt kaos. I timtal har folk köat utanför Valands dörrar för att komma in och fira guldet. Eftersom matchen visats på storbild därinne så är det fullt med folk redan innan Scandinaviumpubliken hittat ut från arenan.
Kön utanför var lång och humöret på topp. Och när det tröt, och man började tröttna på att det tog sådan tid, så kommer ramsan; ”Vi vill ha Gerber i dörren”.
Han brukar ju släppa in många, ja, ni fattar säkert!

Förhoppningsvis så hade de flesta kommit in i lokalen strax efter två. För då kom dom; Guldhjältarna! Efter att  ha firat i omklädningsrummet, vidare upp i Scandinaviums restaurang för mat och dryck och fortsatt firande, så äntrade dom scenen inne på Valand. En efter en presenterades dom, och ljudnivån var mäktig inne i den trånga lokalen. Utöver de vanliga spelarna som fanns i centrum, så märkte man klart och tydligt att exempelvis Joel Lundqvists och Antti-Jussi Niemis popularitet ökat under slutspelet. Den sistnämnde fick komma ut två gånger och presenteras!

Festen gick sedan vidare. Samuel Påhlsson och Joel Lundqvist extraknäckte som bartenders, och på scenen så körde coverbandet Tre Drag igång sin show. Ackompanjerade av Tomi Kallio och Henrik Lundqvist till att börja med, för att sedan någon timme senare få sällskap utav flera av spelarna. Främst de finländska, som var på strålande humör. Som vanligt!

Tisdag 12-April, klockan 11:00
Vi anar att det var många som inte jobbade alls denna tisdag. Och de som jobbade hade nog inte för många timmar sömn i kroppen. Men så här dagen efter så är man ändå lätt, trots att det låg lite regn i luften på förmiddagen. Nere i Wallenstamshallen är allt tyst, och uppe i restaurangen är det få gäster. Kocken Peter Grafström hade det ganska lugnt nu när det inte finns någon träning att titta på samtidigt. Och kan ni tänka er; inte enda spelare fanns på plats…

Endast matrialaren Anders ”Kerra” Johansson hade hittat ner till omklädningsrummet denna morgon. Trots att det bara var några timmar sedan som guldfesten avslutades, eller rättare sagt; tog ett kort uppehåll, så fanns det nog en hel del att stå i.

Tisdag 13-April, klockan 18:00
Det är nog en ganska häftig upplevelse att stå på en balkong och titta ut över ett hav med människor. Göteborg & Co hade gissat på att upp till 25.000 personer skulle komma till Götaplatsen, men det var nog i underkant. Ett par tusen till var det nog som dök upp, trots allt. Först kom Johnson med bucklan, sen kom de assisterande kaptenerna Jonas Esbjörs och Ronnie Sundin. Just Sundin var aningen lugnare detta år. Tillsammans med Tomi Kallio dominerade dom ju 2003-års firande fullständigt på samma balkong.

Kallio var dock lika klockren som alltid, när Ingvar Oldsberg frågade om han kom ihåg vad han sade för två år sedan;
– How can i forget? I still love Göteborg, maybe even more!
Sist kom Henrik Lundqvist med champagnen i högsta högg. Och det kändes väl som ett perfekt avslut när årets kanske mest framträdande person i Elitserien sprutade ut innehållet över publiken nedanför. Och samtidigt var det startskottet för ytterligare en natt med firande i Göteborg. Andra perioden, typ…

Laget kördes i den guldmålade bussen, samma som man färdats i upp till Götaplatsen från Scandinavium, ner mot Valand och den väntande banketten. Det hölls ju uppe på festvåningen såklart, och på den vanliga nattklubben slog man upp portarna klockan 19:00. Och kön var lika lång nu som natten innan. Enda skillnaden var väl att det inte var fullt inne redan så det blev inte fullt så många timmar i kön för att komma in. – Har Gerber missat bussen?, säger en man som förmodligen stod i kön under halva måndagsnatten, för vips så var man inne. Många var väldigt förvånade att det gick så fort, men ingen klagade…

Sen var aldrig tal om någon mer kö, folk trillade in lite när dom kände för det. Kanske inte helt oväntat då många säkerligen var ute många timmar för mycket under måndagen. Men det var inget fel på stämningen skall tilläggas. När Frölundas måljingel dundrade ut genom högtalarna blev det fruktansvärt tryck inne i lokalen. “SM-GULD. SM-GULD, SM-GULD”, “FRÖÖLUUNNDDAA”. Ramsorna var många och höga.

Tisdag 13-April, klockan 23:00
Fyra väldigt långa timmar har “äntligen” (för man får väl aldrig nog av kalas av den här sorten?) passerat. Porten in mot dansgolvet går upp och Tre Drag drar igång och böjar värma upp publiken. De numera rätt så fyllda Valand rusar mer eller mindre in till scenen för att ta en så bra plats som möjligt, för alla vet ju vad som väntar. Segerbanketten är nämligen slut och spelarna är på väg ner för den obligatoriska presentationen.
Niklas Brink, speaker i Scandinavium, och “golfmannen” Peter Abrahamsson presenterat spelare efter spelare.

Loui Eriksson är först ut, med en öl i handen så entrar han scenen så coolt som bara Loui kan göra! Efter honom så ramlar dom in en efter en och en del hoppar helt hejdlöst ut i publikhavet. Mest jubel får självklart återigen Henrik Lundqvist. Ett öronbedövande jubel bryter ut när han ropas in. Det är verkligen nu man inser hur stor han, och hela Frölunda för den delen, är i Göteborg!

Efter att alla är uppropade så drar Tre Drag igång igen och hela laget står kvar och hoppar och dansar på scen. Dagens kanske roligaste ögonblick är nog när “Vi e på gång” spelas och Martin Plüss får mikrofonen i handen. Det tar några refränger innan han hittar rätt men herregud vad folk skrattade och jubla. Underbart!
Jens Karlsson fick sjunga sin Bruce Springsteen favorit. Det var nog många som hade gråten i halsen då det kanske är “Jensas” sista framträdande i Frölunda på ett tag?
Henrik Lundqvist och brorsan Joel ville dock inte vara sämre. Henke på gitarr och Joel på trummor körde Bryan Adams “Summer of 69” på ett föredömlig sätt, jublet och firandet visste inga gränser!

Firandet lär fortsätta ännu ett par dagar. För vi är experter på detta nu. Det är ju som Joel Lundqvist sade när han stod uppe på balkongen på tisdagskvällen. Att vi borde ju ha rutin på detta nu! Det lär komma fler chanser till fest, eller vad tror ni?

Av: WWS Redaktion
Publicerad: 2005-04-15
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Wild West Support den 15:e april 2005 av WWS Redaktion.

Kommentera

- Advertisment -

Senaste nytt

Fyra Fribergpoäng i Frölundaseger

Match mot Malmö och dags att studsa tillbaka efter förlusten mot Färjestad. Efter två jämna inledande minuter åkte Frölunda på en utvisning, inte den...

Torgersson långtidsskadad, Kollén till Karlskrona

Junioren Daniel Torgersson som nyligen draftades som #40 av Winnipeg Jets kommer att missa fyra till fem månader av ishockey. Han måste nämligen operera...

Fyramålsmatch av Liam Dower Nilsson

Det är återigen dags att ta en titt på hur våra juniorer har skött sig. Veckan som gick spelade såväl J20 som J18 två...

Frölunda nollat i Karlstad

Lördag 18:00 och i match Karlstad. Perfekt läge för en bortaresa egentligen, men som alla vet så tillåter inte det rådande världsläget det. Men...