onsdag, 21 oktober 2020
Hem Valvet I Backspegeln Erik Karlsson - En debut i kometfart

Erik Karlsson – En debut i kometfart

Av

Wild West Support

När han gjorde elitseriedebut visste få vem Erik Karlsson var. När säsongen tre veckor senare är över vill många se att 17-åringen får ett a-lagskontrakt…

Med sin kyla och sin teknik har Erik tagit klivet in i hetluften och imponerat på alla. Nu pratas det om eventuellt kontrakt redan till nästa säsong trots att Erik har två år kvar som junior. Kontrakt eller inte – vi lär ändå få se Erik en del i Scandinavium den kommande säsongen.

Det var lördagen den 1 mars 2008 som Erik Karlsson slog igenom och gjorde sig känd bland den breda hockeypubliken i Scandinavium. Med ett par kliv in i banan och ett distinkt skott sänkte han HV71 i förlängningen och säkrade slutspelsplatsen åt Frölunda. Och även att Erik varit med och tränat ganska mycket med a-laget under säsongen kom debuten, när Andreas Holmqvist var sjuk, ganska oväntat även för Erik själv.
– Förhoppningar om att få vara med finns alltid men inga så direkta. Det gick rätt snabbt, jag fick reda på det dagen innan att jag skulle få spela. Det kan svänga snabbt i den här branschen.

SM-GULD?

Det främsta minnet den här säsongen är förstås inhoppet och segermålet mot HV.
– Ja det är det, det var härligt. Det var ändå en viktig match också, att vi blev slutspelsklara, så det var riktigt skönt.
Men vilket minne blir då nästa som överträffar debuten mot HV?
– Det får bli ett SM-guld i så fall. Det skulle vara stort faktiskt, säger Erik och tänker på den stundande finalen med J20-laget.
Förra året var det J20-laget som höll Frölundas heder uppe genom att ta guld och i år är alltså läget det samma sedan både a-laget och J18-laget är utslagna. I finalen ställs Frölunda mot Brynäs.
– Det är klart att vi hoppas på att det blir guld. Vi har ett bra utgångsläge eftersom vi ju har två hemmamatcher.
När vi kommer in och pratar om juniorlaget och frågan om det finns några nyckelspelare som är viktiga i kampen om guldet vill inte Erik framhålla någon speciell utan istället se laget som helhet som den stora fördelen.
– Vi har ganska många spelare som gör rätt mycket poäng och det har de gjort nu den senaste tiden. Därför kanske det har gått väldigt bra men även de som inte gör poäng spelar bra, alla gör sitt jobb helt enkelt. Det är väl därför det har gått så bra.

Är det svårt att gå från spel med a-laget till att spela med juniorlaget?
– Ja, det är svårare än vad man tror egentligen. Men i och med att jag har spelat i J20 hela säsongen så går det ändå rätt behagligt. Det är lite svårare att gå ner till J18 tycker jag, säger Erik och tänker då främst på de olika roller som han får ta på sig.
Men är det mest att ändra typen av spel som är svårast eller kan det även vara problem med motivationen?
– Det är väl lite både och. Man försöker vara så koncentrerad som möjligt men det är klart att man är mycket mer koncentrerad inför en a-lagsmatch än inför en J18-match. Man försöker givetvis men det är svårt.

Erik kommer från Landsbro i Småland och pratar en typisk form av småländska som man kan härleda till Vetlandatrakten. En liten håla, beskriver han sin hemort som, den ort han flyttade ifrån när han skulle börja gymnasiet. Hösten 2006 spelade han TV-pucken och blev både den mest poängproducerande backen i turneringen och den spelare med bäst +/-statistik. Därefter började han på gymnasiet i Södertälje, mycket för att andra kompisar också skulle gå där. Men det blev bara 12 matcher i Södertäljetröjan.
– Det stämde inte alls så det var inte alls bra där.
Erik var inte nöjd med den situation som uppstod och inte Södertälje heller. Frölunda var intresserade av Erik men Södertälje ville inte släppa Erik så lätt. De hade honom kontrakterad och ville ha en ordentlig summa av Frölunda för att släppa honom.
– 200 000 kr eller något var det. Men det löste sig sedan.
Först fick dock Erik flytta tillbaka till Landsbro och träna där under vintern. Spela fick han inte då han fortfarande tillhörde Södertälje. Men med hjälp av advokathjälp så fick Erik ändå gå till Frölunda inför denna säsong, utan att Frölunda betalade någon övergångssumma. Några övergångspengar har inte förekommit inom juniorhockey och är sällsynt även inom seniorhockeyn. Hade Södertälje därmed inte gett med sig hade bara två alternativ återstått.
– Då hade antingen Frölunda fått betala eller så hade jag fått gå tillbaks.

 

Till Frölunda kom Erik ändå till slut och hans första säsong i Frölunda ser han som lyckad även att den inte är slut ännu, även utanför isen.
– Allting är helt perfekt egentligen. Boende, mat och organisation över huvud taget fungerar hur bra som helst.
Boende i Lunden precis som så många andra Frölundaspelare innebär nära till träningarna och till skolan. Men med eget boende ingår också städning och matlagning, även när man är 17 år.
– Man får ju käka här en gång om dagen. Sedan löser man det andra själv. Men det går bra, man lär sig.
17 år (Erik fyller 18 år i maj) innebär att man inte har något körkort och tar därmed gärna snålskjuts ner till träningarna med andra spelare.
– Antingen åker jag med Fabricius eller Andreas Holmqvist till träning.

Någon elitseriehockey i Göteborg hade Erik aldrig sett innan han kom hit i höstas.
– Nej, jag har bara varit på ett par HV-matcher. Jag hade kollat på totalt fyra elitseriematcher innan jag kom hit. Men det har blivit ett par matcher i år.
Landsbro är inte så långt ifrån Jönköping, HV som favoritlag tidigare kanske?
– HV har jag aldrig hållit på. Jag har hållit på Frölunda ett tag nu, ända sedan jag var 13. Det var runt 02/03 som jag började hålla på dem.
Hur kom det sig?
– Frölunda är ett lag som ingen tycker illa om, om du inte spelar i HV eller Färjestad kanske. Det var väl någon polare hemma som höll på dem och sedan har det fortsatt så. Jag gillade laget.

Nu har han alltså även fått spela i det lag han har hållit på i några år. Komiskt nog blev det slutspelsmatcher i elitserien före han spelade sin första slutspelsmatch i juniorsammanhang. Dessutom med relativt mycket istid i kvartarna mot Färjestad.
– Det var kul, det var en upplevelse.
I den sista hemmamatchen var Erik dessutom med i Frölundas line-up. Något att minnas också förstås.
– Ja det var stort.
Men att vara med på en line-up är inte helt enkelt det heller, som att veta i vilken ordning spelarna presenteras.
– Jag frågade faktiskt Ronnie vid line-upen vem det var som var först. Då skrattade han bara och sa att det var han.

HELLRE FRÖLUNDABORG

Match i Frölundaborg eller Scandinavium, vilken är skillnaden?
– Det är väl mest att publiken kommer mycket närmare i Frölundaborg. Sedan att alla står upp, man kommer ju med mer i matchen om man står upp. Så det blir mycket mer drag.
Inte lika mycket sponsorhockey i Frölundaborg med andra ord.
– Nej, det är mer fans. Sedan är det slutspel och då är det alltid lite extra. När man satt i omklädningsrummet så hörde man vad de sjöng där ute, det var stort. Det är en skön känsla att spela i Scandinavium också men det var väldigt speciellt att spela i Frölundaborg.

Om du får välja att spela i a-laget en säsong, antingen i Scandinavium eller Frölundaborg?
– Då hade jag velat flytta Frölundaborg hit, säger Erik där vi sitter i restaurangen intill Scandinavium. Omgivningen är ju bättre här men isen är bättre i Frölundaborg och det är skönare att spela där. Så fort man kom ut på isen var det riktigt skönt. Jag tycker inte att isen är lika bra här i Scandinavium. Den blir dålig ganska lätt.

När vi ändå är inne på elitseriespel blir vi naturligtvis nyfikna på om det pratats något om kontrakt inför nästa säsong.
– Nej det har det inte än. Jag har inte hört någonting. Jag har inte riktat in mig på nästa säsong ännu egentligen. Det finns ju många bra backar och jag vet inte hur många som stannar och hur många som lämnar, jag har ingen riktig koll på det.
Frölunda borde ändå vara måna om att behålla Erik, som ända sedan han kom till Frölunda i höstas, har setts som en av de största backlöftena bland Frölundas juniorer de senaste åren.
– Ja det hoppas jag ju att de är. Det skulle vara en dröm att få ett a-lagskontrakt med Frölunda. Det är klart att man hoppas på att få ett kontrakt, det kan jag inte säga att jag inte gör, men jag har fortfarande ett år kvar på mitt juniorkontrakt. Vi har ju även samarbete med Borås men jag vet inte hur det blir. Det är ju inte jag som bestämmer.
Men att det är i Frölunda som Erik vill utvecklas råder det inga tvivel om.
– Här lär jag nog stanna så länge jag får. Jag trivs bra här så här vill jag gärna stanna.

Att vara yngst i a-laget, innebär det mycket skitgöra?
– Jag tycker ändå att det har fungerat ganska bra. Man får ju ta lite extra skit men det är bara kul. Alla har ju varit juniorer så min tid kommer också när jag kan driva med alla juniorer. Så det är bara att ta det och göra som de säger.
– Jag får plocka puckar efter varje träning och hämta dricka och sådant. Är det någonting som ska hämtas så är man väl först ut och hämtar.

Vissa föraningar vilka som utnyttjar juniorerna mest kan man ha till mans. Men här kommer svaret vilka som egentligen är de som jäklas.
– Bröderna Holmqvist är rätt jävliga. Ahnelöv har också varit det ibland. Men det har varit rätt lugnt ändå, det har varit på en lagom nivå så det är ingen fara.

Men det finns förstås även en andra sida av myntet, de som hjälper till och ser till att nya spelare kommer in i laget, Jonas Johnson sägs vara en av dem.
– Jag satt mellan Johnson och Ronnie nu i Frölundaborg. De har hjälpt en mycket, det har bara varit att fråga om det varit något och så har de svarat. Alltid pushat på och så, även om jag har gjort något misstag så har det varit lugnt, inte tittat snett på en eller så. Alla har varit helt underbara egentligen.

Apropå Ronnie så träffade vi på honom på en träning tidigare under säsongen då Erik spelade som Ronnies backpartner. Men efter träningspasset hade Ronnie fortfarande ingen koll på vem han hade tränat ihop med. ”En junior” blev svaret. Erik skrattar lite åt det men menar samtidigt att det inte är lätt att alltid veta vilka juniorer som är uppe och tränar med a-laget.
– Sedan är det väl inte alltid just dem som snackar med oss juniorer som är med och tränar, det blir inte så.
– Men nu vet han väl vem jag är kanske, säger Erik och skrattar.

Erik är precis uttagen till landslaget i U18-VM. När vi träffar honom är det precis i dagarna innan han får beskedet. Förhoppningen på en landslagsplats och att få åka till Ryssland fanns självklart där.
– Jag har varit med i alla turneringar under året. Så visst är det ett mål att komma med där. Man ska ju aldrig säga att man kommer med men det ser bra ut. Jag har ställt in mig på att åka dit.
Väl på plats ser förutsättningarna för framgång riktigt bra ut också.
– Vi vann ju World cup men det var i början av säsongen. Hittar vi den formen som vi hade då så har vi riktigt stor chans att ta guld. Det ska bli riktigt kul.

Frölundabekantingen Stephan ”Lillis” Lundh tränar U18-landslaget och vi måste bara höra efter om det rykte som säger att Lillis blivit betårtad av Erik en gång.
– Ja, det var när han fyllde år, då fick jag ta på mig den uppgiften. Det var våran general manager som hade sagt till oss så det var bara att ta på sig den uppgiften. Alla visste om det utan Lillis.
Att det var Erik som fick ta den uppgiften förvånar kanske ingen som känner Erik. Landsbro ligger trots allt inte så långt ifrån Lönneberga. En annan historia med Lillis i huvudrollen handlar om löpning.
– Det började på en träning. Det var jag och en kille från MODO som kastade snö i ansiktet på Lillis och den assisterade tränaren Robban. Så var vi lediga en dag från träning, vi var ute och joggade och spelade lite fotboll. Så sa Lillis att vi skulle springa backe bara en gång. Så fick vi ställa upp oss först, mitt i Tjeckien mitt ute i skogen var det en 300-metersbacke rätt upp. ”Jag skriker när ni kan sluta springa så kan nästa börja springa” säger Lillis till oss. Vi sprang där och hade sprungit rätt länge och började bli trötta. Så vände vi oss om och då hade alla gått. Vi hade kanske sprungit 100 meter rätt upp. Men det var kul.
Ni har inte hämnats ännu?
– Nej, det har vi inte vågat. Inte än så länge, det kommer.

U18-VM nu, Junior-VM kanske är något att tänka på inför nästa säsong?
– Jag har inte börjat tänka så mycket på nästa säsong ännu, får ta det efter den här. Men det är klart att tanken har slagit en att det kanske blir ett av de stora målen nästa år.

DRÖMMEN OM NHL

Innan det blir en ny säsong kommer en spännande sommar för Eriks del. Han kommer nämligen med största sannolikhet att draftas i NHL-draften i sommar. Och NHL-drömmar finns förstås även hos Erik.
– Det gör de ju alltid, men det är en lång väg kvar.
Har du funderat något på vad som kommer att hända i sommar?
– Nej, jag har inte haft så värst mycket tid över till det. Man koncentrerar sig mest på det som kommer nu. Nu har vi ändå bara några matcher kvar med J20-laget. Sedan efter det har vi ett U18-VM. Så det blir inte så mycket tid över till det. Men det är klart att man hoppas att man går så högt upp som möjligt givetvis. Men det finns inga garantier för det.
Men chanserna har nog knappast blivit sämre den senaste månaden.
– Nej, det har de nog inte blivit.
Ett favoritlag i NHL finns redan…
– Detroit, det är mycket svenskar där.
Och det är inte bara för att Zetterberg spelar där eller för att Joakim Andersson är draftad av Detroit. En spelare i Detroit kommer nämligen från Landsbro.
– Jag känner ju Johan Franzén ganska väl. Nu under säsongen har vi ingen kontakt men han är i Landsbro under somrarna. Vi tränade lite ihop i somras.
Är Johan en förebild som du har haft?
– Ja, han blommade ändå ut rätt sent. Men det har han blivit sedan, när han gick till Detroit givetvis. Nu är det extra roligt att följa honom.

Vid elitseriematcherna finns det självklart NHL-scouter på läktaren men även vid juniormatcherna, och framför allt nu under slutspelet, så sitter det många scouter på läktarna. Är det något man lägger märke till eller tänker på?
– Nej det gör du inte, under match tänker du inte på det. Det är klart, innan match är det bra motivation att det är många som kollar och då gäller det att visa vad man har. Men du kollar nästan aldrig upp på läktaren eller tänker på det under match.
Hur fungerar det, har du som spelare kontakt med scouterna, exempelvis efter match?
– Jag har snackat med ett par efter match och sedan har jag haft möte med ett par, lite standardmöten. De frågar lite vanliga frågor om vad man gillar och inte gillar och så.

Har du någon agent?
– Ja det har jag. Jag har ingen riktig hockeyagent egentligen utan jag har mer en advokat. Han har mest fotbollsspelare men även Anja Pärson. Jag är väl firmans enda hockeyspelare för tillfället, de har inte haft hockeyspelare på 10 år nu. Jag bytte till dem när det strulade med Södertälje så det var dem som löste det då.

Lite hockeygener finns i Eriks släkt, mest känd är hans morbror, Tomas Nord, som spelade 455 elitseriematcher för Leksand och AIK. Då Tomas var relativt kort och Erik själv inte är så välbyggd ännu kommer vi in på vikten av att vara stor som back.
– Man behöver inte vara så stor längre i hockeyn tycker jag. Det går så pass fort idag och du får inte hålla på att haka så du behöver inte vara så stor längre.
Men hur resonerar man då som en skridskoskicklig och tekniskt kunnig spelare, bygga på sig muskler eller behålla smidigheten?
– Man får hitta en balans där. Det går ju inte att slänga på sig en massa kilon, det kan jag inte göra heller. Jag får försöka gå upp så mycket jag kan utan att tappa i spänsten. Det är det enda jag behöver jobba på kanske.

POWERPLAY-SPECIALIST

En av Eriks främsta kvalitéer är hans skott.
– Det duger ju.
Minst sagt! Man kan misstänka att det ligger mycket skotträning bakom genom åren.
– Jag har åkt rätt mycket friåkning och då blir det rätt mycket skjutande. Antingen kan man skjuta eller så kan man inte skjuta. Så är det! Jag kanske har fått det, att jag har rätt bra teknik för att skjuta. Men det är inget speciellt så tycker jag inte, säger Erik ödmjukt.

Hans skott är en av orsakerna till att han får spela mycket powerplay och Erik har själv sagt att powerplay är tjusningen med hockey.
– Du får ingen dålig känsla direkt när man ser att det blir ett powerplay, då vill man verkligen in och spela.
Eriks sida som han behöver jobba på är kanske defensiven. Därför är inte boxplay någon naturlig del för Erik än så länge.
– Jag har ändå spelat ganska mycket boxplay i J20. Jag tycker att det är kul men föredrar hellre powerplay. Powerplay är min styrka och det kanske finns spelare som är bättre på att spela boxplay.
Men är det just din teknik och spelskicklighet som gör dig bra i powerplay?
– Det handlar mycket om vilka man spelar med. Du har lite mer tid i powerplay men det måste ändå gå ganska snabbt för att det ska bli något av det. Passen måste sitta på bladet nästan hela tiden för att det ska gå bra. Det som du sa är mina styrkor så då blir det att det blir powerplay.
Det som många har slagits av när Erik slagit igenom i vinter är, förutom tekniken, hans kyla. Erik har inget emot att hålla i pucken, dra på sig uppmärksamhet och på så sätt skapa tid åt sina medspelare.
– Det är ganska viktigt i powerplay att dra på sig en gubbe så att en annan blir fri. Det gäller bara att ha självförtroende så flyter de sakerna på rätt bra.
Är det självförtroendet som ligger bakom att du kan vara kylig?
– Lite är det så. Sedan måste man våga misslyckas. Det är många som är rädda att misslyckas och då blir det lätt att man slänger bort en puck än förvalta den. Så det är väl lite både och.

Ett misslyckande i en situation i juniorhockey behöver nödvändigtvis inte betyda målchans medan spelarna i elitserien är betydligt bättre på att förvalta motståndarnas misstag och man mer eller mindre räkna med baklängesmål vid misstag. Att vara rädd att misslyckas när man får chansen att hoppa in i elitserien känns som ganska naturligt, men Erik ser lite annorlunda på saken.
– Om man ska komma underifrån och slå sig in så måste man utmärka sig på något sätt. Jag kan spela sarg ut om jag vill men jag väljer att inte göra det för jag vill inte vara en sådan spelartyp. Det finns det gott om andra som är. Då gäller det att våga misslyckas ett par gånger och våga ta kritik och bara jobba vidare. Jag är inte rädd för att göra saker.

Okej, kylan finns där och någon rädsla för att misslyckas finns där inte. Ingen nervositet vid matcherna heller?
– Det var väl de första, HV hemma och MODO borta, som var lite nervösa. Men sedan tycker jag att man lär sig att koppla bort det och njuter av det istället.
Även när det blir slutspel?
– Det var ju mitt första slutspel så visst var det speciellt. Men det är bara att gå ut och lira på som vanligt, säger Erik och får det att låta som att han verkligen menar det.

Under säsongen har Erik varit den poängbäste backen i J20-serierna tack vare sitt skott och sin spelskicklighet. Men förutom poäng finns där också en del minuter i utvisningsbåset. Inga i elitserien så här långt men 82 minuter på 45 juniormatcher, därav fyra 10-minutersutvisningar. Erik är ingen blyg kille och kanske även är pratglad med domarna?
– Jag har aldrig varit ett stort fan av domare. Jag tror inte att jag har varit med om många bra domare i min karriär.
Att dra på sig 10-minutersutvisningar kan förstås vara kostsamt om man gör det i fel lägen och det är också något Erik försöker tänka på.
– Jag försöker jobba på det men ibland kan det bli lite väl mycket. Ibland får du 10-minutare för ingenting och ibland ska det vara 10 minuter. Vissa domare kan du inte ens säga hej till och vissa domare kan du prata med. Det går från domare till domare.
– Det är ju de som bestämmer så egentligen ska man bara låta dem vara. Det går inte påverka dem men i stridens hetta kan man göra mycket saker.

Vi avslutar med att Erik får välja sina medspelare. Vilka vill han helst ha med sig i sin femma på isen i a-laget?
– Det är riktigt roligt att spela med Niklas, Johnson, Mäntylä och sedan hade jag nog velat haft Kahnberg eller Nordquist.
Hellre Kahnberg eller Nordquist före Kallio?
– Ja faktiskt. Vi är kära i pucken både Kallio och jag. Nordquist skulle jag gärna vilja ha, han är riktigt spelskicklig.

Och om du får välja omgivning på samma sätt i juniorlaget?
– Där har vi den bästa uppsättningen i hela J20-serien tycker jag med Lasu, Hjalmarsson, Jocke Andersson, och Simon Eliasson som står framför mål och slåss lite. Den tycker jag fungerar riktigt bra. Vi har spelat ihop oss rätt bra vi fem.
Fungerar Eliasson bra som backkollega?
– Han är helt underbar att ha. Han är riktigt säker, stabilt bakåt och gillar att smälla på lite. Det har varit en riktig klippa i vår femma. Vi är ju en rätt offensiv femma så då är det ganska bra att ha en sådan som honom.

Vi får se om det är just den kedjan som blir guldvapnet i kampen om juniorguldet till helgen. Ett guld som i så fall skulle vara hans första i ett slutspel som han hamnade i sedan elitseriens slutspel tagit slut för Frölundas del. Men räkna med att återse Erik fler gånger nästa år i elitserien, med mer kyla, fler skott och ännu finare teknik.

Av: Jonas Birgersson
Publicerad: 2008-03-31
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Wild West Support den 31:a mars 2008 av Jonas Birgersson.

Kommentera

- Advertisment -

Senaste nytt

Fyra Fribergpoäng i Frölundaseger

Match mot Malmö och dags att studsa tillbaka efter förlusten mot Färjestad. Efter två jämna inledande minuter åkte Frölunda på en utvisning, inte den...

Torgersson långtidsskadad, Kollén till Karlskrona

Junioren Daniel Torgersson som nyligen draftades som #40 av Winnipeg Jets kommer att missa fyra till fem månader av ishockey. Han måste nämligen operera...

Fyramålsmatch av Liam Dower Nilsson

Det är återigen dags att ta en titt på hur våra juniorer har skött sig. Veckan som gick spelade såväl J20 som J18 två...

Frölunda nollat i Karlstad

Lördag 18:00 och i match Karlstad. Perfekt läge för en bortaresa egentligen, men som alla vet så tillåter inte det rådande världsläget det. Men...