onsdag, 21 oktober 2020
Hem Valvet Återblickar Kedjor vi minns - Guldkedjan

Kedjor vi minns – Guldkedjan

Januari, 2003. Frölunda möter Djurgården i Globen och det finländska nyförvärvet Tomi Kallio debuterar för gästerna bredvid Jonas Johnson och Niklas Andersson. Duon har under säsongen haft hårt jobbande Jonas Esbjörs vid sin sida, men har nu alltså parats ihop med den betydligt mer meriterade skarpskytten från öst — och utfallet blir succé. Kallio visar direkt prov på sin kvalitet och när slutsignalen ljuder har han även lyckats näta, fint framspelad i powerplay av kedjekamrat Andersson och Peter Ström. Även om hemmalaget, genom Christian “Fimpen” Eklund, drar det längsta strået i matchen kan man redan från start se att den nykomponerade kedjan innehar en sällan skådad kemi. Trots att trion bara gjort en träning tillsammans är det lätt att tro att de kamperat ihop under flera säsonger.

En era i sin linda

Med fortsatt förtroende rider firma Andersson/Johnson/Kallio vidare på vågen. Efter debuten i Stockholm lyckas Kallio hitta nätet såväl i hemmadebuten mot Färjestad som borta mot Södertälje. Allt som oftast är det Johnson som drar på sig uppmärksamhet för att sedan spela ifrån sig pucken till Andersson, som i sin tur hittar Kallio för avslut. Efter den sistnämndes entré i omgång 40 står succékedjan under slutdelen av grundserien tillsammans för 33 poäng och är starkt bidragande till att göteborgarna för första gången sedan elitseriens intåg, säsongen 1975/76, komfortabelt lyckats vinna serien. Klubben som inte fått chansen att lyfta Le Mat på 38 års tid har nu inför slutspelet inte bara chansen utan är även favoriter till att göra just det.

Slutspelet börjar bra för Frölunda, ledda av kedjan för dagen i fokus. Kvartsfinalmotståndaren Modo, vilka man tidigare säsonger haft erkänt svårt för i slutspelssammanhang, städas av efter sex matcher och 24/30/71 svarar tillsammans för elva poäng. Allra mest lyckosam är #71 med två fullträffar och fyra målgivande passningar. #24 hittar även han rätt två gånger om, samtidigt som han ligger bakom två mål. Bland annat Magnus Kahnbergs matchvinnande sådana i numerärt överläge i seriens avslutande match. #30 går inte heller mållös ur drabbningen och trots en förhållandevis skral poängskörd är han högst delaktig i kedjans framfart.

I semifinalen ställs göteborgarna mot serietrean Timrå, som ganska komfortabelt slagit ut Luleå i fyra raka matcher. Siffrorna till trots har dock medelpadingarna en del sin storspelande stjärnmålvakt, Kimmo Kapanen, att tacka för avancemanget. Efter en ganska medioker grundserie har finländaren i slutspelet klivit fram ordentligt och närmast stått på huvudet. Mot bakgrund av detta finns det därav skäl att tro att detta kan komma att bli en tuff uppgift för seriesegrarna från västkusten. Redan i första matchen lyckas dock VF hitta rätt inte mindre än fem gånger bakom Kapanen och när Kallio med sitt andra mål i matchen sätter pucken i tom kasse är segern säkrad. Frölunda har därmed fått en flygande start även på denna serie och även om Timrå bjuder upp till dans — har i ett skede 2-2 i matcher — går göteborgarna vidare med totalt 4-2. Återigen har firma Andersson/Johnson/Kallio varit vägvinnande; trion har under de sex matcherna sammantaget producerat fjorton poäng.

Drömfinalen mot de regerande mästarna Färjestad är nu ett faktum. På förhand ser det ovisst ut, Färjestad har i tur och ordning städat av Leksand och Djurgården med 4-1 i sin resa mot finalen och ser ut att vara i minst lika god form som Frölunda. Första matchen i Karlstad är jämn, bortalaget ser dock ut att utgå med segern efter mål i tredje perioden av Niklas Andersson, fint framspelad av Kallio. Men hemmalaget ger inte upp. Man pressar för kvittering och med knappa fyra minuter kvar hittar hårdskjutande finländaren Hannes Hyvönen rätt bakom Henrik Lundqvist och matchen går till förlängning. Efter dryga fem minuter in på densamma avgör emellertid Peter Ström, assisterad av backen Jan-Axel Alavaara och VF är ännu ett steg närmare den efterlängtade bucklan.

De efterföljande två matcherna ska komma att bli målsnåla, men det är göteborgarna som drar det längsta strået vid båda tillfällena. Först via en 2-1-seger hemma i ett kokande Scandinavium, där backen Ronnie Sundin och veteranforwarden Patrik Carnbäck står för målskyttet och sedan på bortais, när andremålvakten Fredrik Norrena verkligen tar chansen som ges och håller nollan. Den här gången är det Joel Lundqvist som ger VF ledningen, vilken i tredje perioden utökas av Sundin, sedan denne direkt från utvisningsbåset kommer fri och snurrar upp värmlänningarnas burväktare Sinuhe Wallinheimo på läktaren. Förarbetet till 2-0 står Niklas Andersson för.

Måndagen den 7:e april, 2003, är det således dags. Frölunda har efter 38 års väntan äntligen chansen att säkra SM-guldet och hela Göteborg sitter på helspänn. Efter att ha storspelat i den föregående matchen ges återigen Norrena chansen mellan stolparna. Det dröjer till inledningen av andra perioden innan finländaren får vittja nätet, då Färjestadbacken, tillika ex-frölundaiten, Radek Hamr grundlurar denne genom att skjuta i ett 2v1-läge. Knappt en minut senare är tillställningen kvitterad när Joel Lundqvist håller sig framme och serveras tom bur av Patrik Carnbäck, efter ett synnerligen märkligt beslut av Wallinheimo. I powerplay några minuter senare ger Thomas Rhodin bortalaget ledningen på nytt — och när ytterligare en ex-frölundait, Pelle Prestberg, utökar densamma till 3-1 ser Karlstadlaget ut att reducera matchserien. Då uppstår plötsligt en kontring från ingenstans och hastigt och lustigt är matchen reducerad, sedan Jonas Johnson hittat Tomi Kallio och finländaren vinklat in pucken med skridskon bakom landsmannen i gästernas kasse. Göteborgarna har fått vittring igen och den tredje perioden blir en enda stor kvitteringsjakt. När det återstår lite drygt fyra minuter av perioden sliter sig Jonas Esbjörs lös bakom motståndarmålet och går runt kassen. Han slänger in pucken på mål och efter en retur och en väldig kamp framför mål ligger den plötsligt fri. Grovjobbaren lyckas med ett riktigt viljemål stöta in 3-3 och allt ska nu avgöras i sudden death.

Denna skulle visa sig bli rekordlång. Efter att lagen bytt chanser fram och tillbaka under förlängningen och tröttheten blivit alltmer påtaglig är vi nu inne i matchens sjätte period. Norrena lyfter pucken över en framstörtande Hannes Hyvönen till Magnus Johansson, som släpper trissan till Ronnie Sundin. Backen transporterar i sin tur pucken in i anfallszonen och droppar densamma bakåt till Kallio som placerat sig på blålinjen. Succéförvärvet tar några skär inåt i banan och skickar pucken mot mål, och via två FBK-spelare hittar pucken nätet. Guldet är hemma i Göteborg.

“Guldkedjans” herravälde

Detta är bara ett av alla minnen vi har fått glädjen att dela med en av våra mer folkkära kedjor i modern tid. Tillsammans regerade Andersson, Johnson och Kallio under knappa sju års tid, från slutet av säsongen 2002/03 till säsongen 2008/09. Trion ledde under denna period laget till två SM-guld, 2002/03 och 2004/05, samt en final, 2005/06. Under lockout-säsongens slutspel var det bara eminente NHL-stjärnan Daniel Alfredsson som överglänste dessa i poängligan och även stunder det gått tyngre för laget, som säsongen 2006/07, har de tre spelarna kontinuerligt varit klubbens stöttepelare. Under de knappa sju säsonger de delade tillsammans svarade trion för 776 poäng i grundseriespel och 182 poäng i slutspelssammanhang. Det är ingen tvekan om att de satt ett stort avtryck i föreningens historia, inte heller att de för alltid kommer finnas kvar i supportrarnas minnen.

För vem skulle kunna glömma Anderssons närmast utomjordiska spelsinne och tjurskallighet i närkamperna, Kallios glädje vid nätkänning eller Johnsons ledarskap samt diplomatiska svar i TV-intervjuerna?

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt