tisdag, 20 oktober 2020
Hem Krönikor FHC Snacket Till sist fick vi in ett riktigt spjut

Till sist fick vi in ett riktigt spjut

Strax innan maj blev till juni bestämde sig Roger för att förlänga sitt kontrakt till 2025. Fram till nu har det varit en tid som saknar motstycke i Frölundas historia. Roger har tillsammans med Frölunda skapat en kultur som bäst kan sammanfattas med att toppen är något som behöver nås på nytt varje säsong.

Men det är inte länge sedan allt var som vanligt.

För si så där knappt 10 år sen var Frölunda i slutet av en lång miserabel uppradning av säsonger där såväl sporten som ”företaget” Frölunda växeldrog likt längdskidåkare i att underprestera. Nu behöver vi inte gå igenom historien med allt som hänt utan kan väl enas om att allt var som vanligt i Frölunda.

I slutet av den här perioden hade vi två tränare, Ulf Dahlén och Kenta Johansson. Uffe Dahlén, en mycket sympatisk och hockeykunnig personlighet i båset som radade upp time-outer med samma frekvens som Niklas Andersson säger eh… eeehh… eh… i intervjuer. När Dahlén kom in fanns det en förväntan, det kändes nytt och fräscht men i backspegeln var det inget annat än ett riktigt lovande läppstift på samma gris som vanligt.

Uffe byttes senare ut mot Kenta Johansson som i sin tur mer påminde om frekvensen i Jonas Johnsons skridskoåkning. Jag uppfattade honom som uppgiven och han var nog aldrig den personen som laget och en förening av Frölundas kaliber behövde. Med utstrålning som ett svart hål var han i slutet av sejouren ibland smärtsam att se i intervjuer. I likhet med Ulf Dahlén hade han till slut inga svar. Han såg inte ut som att han hade sålt smöret och tappat pengarna. Det såg mer ut som om smöret hade sålt Kenta och sedan tappat honom på allt blod.

Det var en intressant era som brottades med efterdyningar av att ha varit bäst i världen 2005 och fyllt Scandinavium till bristningsgränsen under löften om ”underhållning i världsklass”.

Vid mer eller mindre varje säsongsstart plockades det in tränare eller spelare som skapade helt ouppnåeliga förväntningar från supportrar och sponsorer. Det var som om det alltid fanns en känsla av oövervinnelighet under månaderna maj-juni-juli-augusti. Men oftast blev det precis som vanligt.

Pannkaka. Pysballong. Avgå-alla-rubriker.

Spjutet

På det sättet som föreningen eller företaget drevs under de här åren så hade en person som Roger Rönnberg absolut varit Frölundas första val – eftertraktad, högprofilerad och intressedrivande. Men jag tror inte Frölunda som förening och arbetsplats skulle varit Roger Rönnbergs första val. Med det vill jag säga att Roger hade kunnat vara en hur bra tränare som helst, men utan de personer som lyckades värva honom så hade han antagligen varit det för en annan klubb.

…och herre min jesus så jag hade stört mig på honom då. Minerna hade gjort mig tokig, viftandet, gestikulerandet och det ibland kyliga, nästan avmätta grundserie-vinst-smajlet hade antagligen fått mig att vässa en piggelin och kört in den i ögat för att slippa se det.

…och samtidigt, och herre satan-i-gatan, så ska ni veta att för mig är det precis tvärt om nu. Vilket förtroende jag har för hans sätt att driva laget framåt efter de här 7 åren.

Bortom titlarna

Att reducera arbetet de lagt ner till SM-guld och CHL-guld är naturligt, men den historian kan vi. Så istället, hur har Roger på sitt sätt att vara bidragit till dessa titlar? Ur mitt perspektiv, utan insyn i omklädningsrummet så skulle jag vilja lyfta fram:

  • Joel hade inte varit den spelare han är idag om inte RR hade kommit in. Att Kenta skulle ha fått Joel att utvecklas på samma sätt är lika sannolikt som att Peter Andersson skulle erkänna sin enögdhet genom att ha en piratlapp på ögat. Och utan en ständigt förbättrad Joel hade den här resan varit svårare att göra.
  • Hans nästintill otäcka förmåga att bibehålla drivet hos sig själv och andra, att med nyfikenhet och systematik ta steg efter steg för att skruva på detaljer ger åtminstone mig känslan av det är en resa vi är på. Från försäsong till slutspel. Och han pratar om detta så att jag tror på det.
  • Frölundas kravbild är känd genom Roger. De flesta spelare som kommer hit vet att om man väljer Frölunda måste man vara beredd att göra mer av sitt hockeyliv än tidigare. Det minskar antagligen antalet felvärvningar.
  • Under framför allt början på sin sejour här, tappade han konceptet, gnällde och skällde på domaren och domslut mer än vad både han och vi önskade. Men han har varit öppen med att han vill bli bättre på att behålla lugnet och i likhet med många av sina spelare har han lyckats jobba med sina sämre sidor. I motsats till många andra tränare försöker han inte framstå som felfri och det gör honom bara mer trovärdig och bidrar till bilden av en förening i ständig förbättring.
  • Roger är bara en del av större maskineri. Jag tror vi är eniga i att han är helt central för framgången men inte ensam om den.

Den kanske största förutsättningen för den här resan är uppenbar: han är en tränare och person som inte behöver byta sida av staketet bara för att det går, utan han verkar vara övertygad om att det inte finns ett bättre ställe om man vill ha de bästa förutsättningarna för att vinna titlar.

Och det ska vi komma ihåg, till skillnad från oss supportrar så kan Roger byta lag. När han väl gör det hoppas jag att han får den chans han vill ha – om det är NHL eller något annat kvittar för mig (ej Luleå). Jag unnar honom att hitta en ny utmaning efter Frölunda, men helst inte före 2025.

Bortom 2025

Grauers är den som värvade Roger. En värvning som Hasse-Bula antagligen skulle ge epitetet ”ett spjut”. Roger har blivit det spjutet som är själva spetsen på den riktning som föreningen till slut har fått. En kronjuvel om ni vill.

När vi når 2025 kan vi bara ana att utmaningen i att ta över ledarskapet av Frölundas A-lag kommer kräva en helt galen person. Envis, driven, tjurig och förhoppningsvis också med en förståelse för vad som byggt Frölundas framgång de senaste 12 åren. Personen behöver vilja lära sig nytt, göra något eget men också vilja vinna år efter år. Det hade varit praktiskt om den här personen också kunde gå bredvid Roger i två-tre år. Detta leder mig fram till två retoriska, avslutande frågor:

Var hittar vi en person som på ett eget sätt kan bära Rogers arv vidare?

Kan man hänga upp en kavaj i taket?

Mot ny ära och berömmelse!

FHC Snacket
Har balanserat på en knivsegg mellan privatliv och supporterskapets galenskap i flera decennier. Vandringen fortsätter

4 KOMMENTARER

  1. Tror att Roger blir kvar i Frölunda. Säkert en position upp i organisationen. Tack för en bra historia om Frölunda.

  2. Tror att Roger blir kvar i Frölundas organisation. Även efter sin tränarkarriär. Tack för ett mkt trevligt forum!

  3. Att Roger blir kvar i organisationen som något annat än tränare känner inte jag som en realistisk möjlighet. Jag uppfattar att hans drivkraft (än så länge) som mer hockey än business. Men det kan ju ändra sig och då har jag fått fel igen.

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt