fredag, 30 oktober 2020

Tankar om CHL

Två matcher i CHL avklarade, med två pinsamma förluster som resultat. Inte för att ta något av motståndarlagen Graz och Hradec Kralove, de spelade bra ishockey, men det är två lag som VF på förhand ska slå. Nu är det kniven mot strupen och gubbarna får helt enkelt åka ner till Centraleuropa och ta revansch. Idag mot Graz och på lördag mot Hradec Kralove.

Men matcherna som varit och som ska komma är inte vad vi ska avhandla idag utan idag lägger vi mer fokus på CHL i stort. Att vår förening är en av dem som går hårdast in för det hela är tydligt, åtminstone när man ser till pratet från föreningen (arrangemangen i Borgen är dock fattiga). Plus att vi var en av föreningarna som var med så tidigt som i första förlagan Nordic Trophy. Så, vad har vi att tjäna på turneringen?

Fördelar

Pengar, först och främst. Pengar. När man som vi går och vinner hela klabbet så strömmar det in några sköna miljoner i kassakistan, vinstsumman blir dessutom högre säsong för säsong. Föreningen har som målsättning att gå +/- 0 redan efter gruppspelet, men där är man inte publikmässigt än. Publiksnittet har dock gått upp, åtminstone på pappret, för de två första gruppspelsmatcherna jämfört med ifjol (3763 vs 2768). Sedan kanske inte alla dessa strax under 4000 personer faktiskt var i arenan. Sedan ska vi ha klart för oss att vi inom Europeisk ishockey är Manchester United eller Barcelona medan lagen som kommer på besök är typ GAIS. Det motståndet i en relativt ny turnering utan riktig prestige har svårt att locka publik, det måste få ta tid.

Exponering av vårat varumärke är en annan fördel, vilket klubbdirektör Lechtaler var noga med att påpeka på det senaste årsmötet. Bland annat har vi nu Turkish Airlines som sponsor, ett stort namn, förmodligen hade de inte sponsrat oss utan CHL. Sedan kan man fråga sig hur lämpligt det är att vi låter oss sponsras av ett företag baserat i en diktatur. Det rent sportsliga är ytterligare något som vi tjänar på, laget får känna på andra motståndare och hur de spelar. Det kanske ännu mer är de övriga lagen som tjänar på att möta oss, men det är utvecklande för ishockeyn i stort.

Problem

Men det finns problem med CHL också, problem som gör den svårare för svenska supportrar än svenska klubbledningar att ta till sig turneringen. CHL är en turnering utan historia och tradition, tyvärr agerar man också som en turnering utan historia och tradition där saker och ting blir strömlinjeformade. Vi kan ta matchtröjorna som ett exempel. Där finns det ett fåtal designer som klubbarna som deltar får dela på. Det gör att till exempel Färjestad, Zug, Djurgården och Kärpet spelar i samma tröjor. Det enda som skiljer sig är färgen. Augsburg och Belfast har samma tröjor som oss. Låt klubbarna behålla sin identitet, sina egna designer och färger. Just nu har vi, Frölunda, med grönt, rött och vitt som färger, svarta byxor i CHL på grund av någon regel. Det är i sig befängt att turneringen ska begränsa oss på det viset.

För att fortsätta på samma tema är alla dessa jippotävlingar runtomkring turneringen inget som kommer att fungera i Sverige. Det är ”Fan challenge” hit och ”skrik så högt ni orkar under tio sekunder” dit. Det är ett försök att engagera supportrarna i CHL som inte fungerar. Istället för att bygga upp en turnering som andas klass och prestige, där de bästa gör upp om en titel som betyder något på allvar får vi något som känns som ett nöjesfält som desperat hittar på nya attraktioner för att vi ska stanna i tio minuter till. De här påhittade sakerna är det ingen som bryr sig om. Ingen supporter bryr sig om vilka som vinner ”bästa supportrar” hos CHL, för det är supportrarna själva som vet med sig vilka som är bäst.

Så dra ner på centralstyret, låt föreningarna vara sig själva och skippa jippot. Agera med lite stil och klass. Då kommer CHL ses med blidare ögon bland svenska supportrar.

Vad gör VF?

Sedan måste VF få sig lite kritik för hur det såg ut i Frölundaborg. Öltält, mat, shop och hoppborg var la bra, men utöver det. En mediakub som inte är igång första matchen, en arena utan någon form av spotlight och att vi inte på något sätt alls uppmärksammar att vi är regerande mästare. Var hade man gömt ceremonin där en mästarbanner hissas i taket? Om vi nu tar CHL på så stort allvar som vi påstår så måste vi visa det också. Vi så att säga ”talk the talk” just nu, men det är knappast så att vi ”walk the walk”.

Och så får vi lägga ner med att ha maskoten åkandes runt, runt, runt under introt. Såväl i Frölundaborg som i Scandinavium. Det ser löjligt ut.

Föregående artikelFörsäsongens poängliga
Nästa artikelBrev från kolonin

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt