fredag, 30 oktober 2020
Hem Krönikor Birgit Johansson Printzen som blev kung

Printzen som blev kung

Sällan har väl en värvning blivit så hånad innan bläcket ens hunnit torka på kontraktet. Vad satt Fredrik Sjöström och gjorde på kontoret egentligen? Iväg skickades en ung, talangfull och modern back i Filip Westerlund. In kom David Printz. Spelade han ens fortfarande? Ett fossil till spelartyp som inte passade i dagens moderna ishockey. Han kan inte åka skridskor! Han kan inte hantera puck! En bottenback från ett bottenlag. Motig höstsäsong 2018 eller ej, vi skulle ju utmana om guldet. Det gör man inte med David Printz.

Aldrig har väl så många av oss haft så fel.

Visst, det kanske inte alltid gick så fort och handlederna var inte silkeslena. Men vad gjorde väl det? Det var ju varken fotarbete eller puckbehandling som skulle göra honom till publikfavorit. Vad vi förälskade oss i var en stenhård gubbe. Någon som delade ut tacklingar och var en uppoffrande bjässe i försvaret. Någon som stod upp i alla lägen, för såväl lagkamrater som klubbmärke. På nolltid var han inte bara accepterad, han var hyllad i Scandinavium.

Frölunda och Printz – En framgångssaga

De troféerna som lyste starkast i David Printz skåp innan han anslöt till VF var en Calder Cup-seger (där han spelade en match i slutspelet) och ett SM-Liiga-brons (där han inte spelade i slutspelet alls). Det var minst sagt sparsmakat inrett. Nu på karriärens höst hade klubbarna hetat Nürnberg, Karlskrona och Timrå. En bit från hockeyvärldens stjärnglans. I Frölunda skulle det bli annorlunda.

13 dagar efter att Printz hade bytt Norrland mot Göteborg fick han höja CHL-pokalen. För första gången på väldigt länge var han mästare av någonting igen. Det i en final han dessutom fick spela. Men det skulle, som ni alla vet, inte ta slut där. En del spelare går en hel karriär utan att vinna något stort. Andra kommer nära men går inte hela vägen. Bortsett från NHL och stora landslagsturneringar är det givetvis det inhemska guldet man allra helst vill åt.

Printz hade varit nära säsongen 2009/2010, då han förlorade med Djurgården. 2018/2019 spelades återigen den avgörande finalen i Stockholm. Skillnaden den här gången var att han skulle vara med i det vinnande laget. Den andra maj 2019 är för evigt datumet då Frölunda tog sitt femte SM-guld. Knappt 3,5 månader efter att ha anslutit till VF hade David Printz vunnit inte bara CHL utan även SM-guld. 2019/2020 kom hans tredje titel när det åter var dags för en CHL-triumf.

Ytterligare en fullträff

Värvningen av David Printz är också ett testament till Fredrik Sjöströms förmåga att göra Sent-på-säsongen-värvningar. Återigen träffade han rätt och hittade vad laget behövde för att gå hela vägen. Minns Joey Crabb eller självaste Ryan Lasch. Spelare som värvats sent på säsonger och visat sig vara helt rätt för VF. Det är tillfällen då Fredrik Sjöström visat fingertoppskänsla och Printz blev alltså ytterligare en sådan värvning. Vi kan lita på vår sportchef.

Hade någon på förhand kunnat tro att David Printz skulle göra ett sådant intryck? Och att han skulle lämna ett sådant tomrum efter sig? På bara en och en halv säsong, dessutom. Skulle inte tro det. Men han gjorde ett enormt tryck och han lämnar ett stort tomrum efter sig nu när han går vidare till nya utmaningar. En pappa i försvaret. En gedigen gubbe för ett lag att luta sig emot.

Tack, David. Det har varit en ära.

Föregående artikelÄlskade importer
Nästa artikelFrölunda utreder klubbmärket

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt