onsdag, 28 oktober 2020
Hem Krönikor Birgit Johansson Indianen på bröstet

Indianen på bröstet

Sedan mitten av nittiotalet så spelar Frölunda med en indian på bröstet och har valt att kalla sig ”Indians”. Bytet till detta märke skedde när det gick en våg av NHL-fiering över svensk ishockey. ”Färjestad Wolves”, ”Södertälje Lightning” och ”Brynäs Tigers” var andra exempel på detta. Fenomenet har nu i princip försvunnit i svensk ishockey, men några lag klamrar sig fast vid sitt amerikanska tilltalsnamn varav Frölunda är ett av de lagen.

Det går att läsa mer om hur bytet gick till här, i en artikel från GP.

Året har dock blivit 2019, 2020 står till och med för dörren och det är läge att diskutera klubbmärket. För det finns lite saker med det som går att problematisera.

Kontroversiellt i Nordamerika

Till att börja med bör vi prata om respekt. Eller snarare bristen av den. Vi tar avstamp i en liten historielektion. 1492 hittar Christofer Columbus den amerikanska kontinenten, han tror dock att han har hittat en ny väg till Indien och kallar befolkningen för ”indianer”. Spola fram några hundra år och ursprungsbefolkningen i Amerika har gått ett hårt öde till mötes till följd av Européernas intåg på kontinenten. Nu idag kallar de sig själva till exempel ”Native Americans” i USA och ”First Nations” i Kanada. Alltså termer de har valt själva istället för erövrarnas term för dem, fullt rimligt. Vad som inte blir lika rimligt är då att ett västsvenskt ishockeylag väljer att behålla det mer tveksamma ”Indians” som ett smeknamn.

Vi kan sedan påstå hur mycket vi vill om att smeknamnet handlar om att hylla eller ära ursprungsbefolkningen i Amerika (även om det är ett väldigt svagt argument som mer bara verkar användas för att vifta bort frågan för att slippa tänka kring den mer kritiskt). Men goda intentioner eller ej, så blir det respektlöst av oss som förening att fortsätta använda en term som gruppen den syftar på själva har valt bort. Det går att läsa mer i ämnet här.

Om det är så att någon tycker att detta är för ”PK”, så undrar jag när respekt och allmänt hyfs blev PK och inte del av en sund uppfostran.

Varumärkesfrågan

”Men det är ju ett för starkt varumärke för att ändra”, kanske du tänker nu. Till att börja med så ändrar lag sina klubbmärken till och från. Toronto Maple Leafs gjorde det så sent som inför säsongen 16/17 där de gick tillbaka till en mer klassisk look. Fotbollslaget Juventus, ett mycket större varumärke än Frölunda, bytte klubbmärke 2017. Det är visserligen oerhört fult, men bytet har skett.

Så, det är dags att börja tänka på varumärket på ett annat sätt. Det är inte vad vi har på bröstet som är styrkan i varumärket. Varumärket är Frölunda och allt det som vi som förening står för. Styrelsens målmedvetna arbete med hela föreningen, från smått till stort. Arbetet med att utveckla spelare. Närvaron på sociala medier. Det höga publiksnittet. Att vi ständigt ligger i toppen av SHL. Framgångsrika partnerarbeten. CHL-titlarna. SM-gulden. Allt det som vi gör bra är vad som gör att vi har ett starkt varumärke.

Sedan går det att ifrågasätta det rent logiska i att ett ishockeylag från Göteborg har en indian som klubbmärke. Från Göteborg, Sverige. Kopplingen till en ursprungsbefolkning i en annan världsdel kan vi som bäst kalla godtycklig i sammanhanget. ”Vilda Västra Frölunda” må ha varit en kul grej en gång i tiden. Men något att bygga hela föreningens identitet kring? Det är lite svårare att motivera.

Hur kom indianen till?

”Vi körde lite på stilen anfall är bästa försvar, det blev lite Hawaii och Vilda Västern.”
”Sen kom ju ”Sura-Pelle” och Lundvall hem med cowboyhattar på sig från VM någon gång […]”
Varför indianen?
– Jag var en del i USA och kopplingen till Chicago Blackhawks fanns ju där. Så man behöver ju inte uppfinna hjulet igen.”

Tre citat från tidigare ordförande Hasse ”Bula” Andersson i den GP-artikel som vi länkade längre upp. Det är väldigt lösa saker att bygga en hel förenings identitet på och ger inte ett särdeles genomtänkt intryck, utan mer i stilen att det hela var en kul grej. Ungefär ”tänk vad fränt med en indian”. Skiftet kan som sagt bäst kallas godtyckligt och en del av en våg som gick igenom hela hockeysverige, det skedde dessutom utan att medlemmarnas inflytande beaktades i det hela. Vissa av de övriga lagen lyckades åtminstone ordna med en koppling till sitt närområde, där misslyckades Frölunda (och många andra lag) rätt rejält. Man får tycka om indianen, men det går inte att påstå att den är naturligt inslag på Avenyn.

”Bula” är även inne på att man influerats av NHL-laget Chicago Blackhawks, vars klubbmärke i sig inte är okontroversiellt. Chicago har trots allt en reell koppling till namnet Blackhawks då det var smeknamnet på en division i den amerikanska militären där Chicagos första ägare Frederic McLaughlin hade tjänstgjort. Namnet hade de i sin tur tagit efter en hövding från den amerikanska ursprungsbefolkningen. Här finns det ändå ett logiskt led i hur namnet har kommit till, för Frölunda är inte situationen densamma.

Dags att tänka om?

”Vilda Västra Frölunda” var en grej, en del av klubbens historia. Men idag har föreningen slopat ”Västra” från namnet. Smeknamnet hade aldrig uppstått idag. Således hade den halvdana kopplingen till ”Indians” heller aldrig uppstått. Västra Frölunda IF blir Västra Frölunda HC som blir Frölunda HC som blir Frölunda ”Indians”. Någonstans längs den vägen tappar vi delar av vår identitet för att istället kopiera NHL. Bort med den kaxiga uppstickaren från väst och fram med laget som apar efter Nordamerika. Vad känns mest Göteborg? Vad känns mest Frölunda? Västra Frölunda eller Frölunda Indians?

Tiderna förändras. Kanske är det också dags att lämna Indianen bakom sig, kanske inte. Men det är definitivt på tiden med den seriös diskussion med nuvarande klubbmärke, dess fördelar och dess nackdelar samt vad som skulle kunna användas istället.

Föregående artikelTifofix med S84
Nästa artikelMålen under 10-talet

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt