måndag, 26 oktober 2020
Hem Krönikor Birgit Johansson Hyllningarna bör hyllas

Hyllningarna bör hyllas

Frölunda är i dagsläget inte det bästa laget på att involvera föreningens historia i det dagliga arbetet. Att se företaget Frölunda prioriteras före ishockeyföreningen Frölunda är tyvärr något som sker alltför ofta. Men på ett område har vi sett en markant förbättring de senaste åren, punktinsatserna när spelare ska hyllas.

Ronnie Sundin

Lyftet i spelarhyllningarna kan man säga tar sin början 25 oktober 2016 då Ronnie Sundins nummer 23 skall hissas till Scandinaviums takstolar. Det var en höst där flera lag valde att hylla gamla stjärnor för deras insatser men frågan är om inte Frölunda var bäst redan här. Med en förstklassig introfilm som bör ge alla som tittar på den rysningar sätter man tonen för resten av hyllningen. Det hela är professionellt genomfört och helt enkelt en nivå bättre än vad man tidigare sett på svensk is.

Från föreningens håll har man tagit hyllningen på allvar och med seriositet. Gamla lagkamrater och tränare finns på plats såväl genom att själva stå på isen bredvid den röda mattan där Sundin äntrar tillställningen som via förinspelade filmer från de som inte kunnat vara på plats. Ordföranden Mats Grauers, och givetvis Ronnie själv, håller tal under kvällen. Man stressar heller inte igenom ceremonin utan publiken ges utrymme att verkligen hylla Ronnie, samspelet mellan de som håller i ceremonin och supportrarna fungerar utmärkt. Helt strålande genomfört.

500 och 1000 matcher

Under säsongen 2019/20 fick vi se två ceremonier som stack ut lite. Dels hittade föreningen ett fint sätt att hylla spelare som kanske inte har gjort tillräckligt för att få se sina tröjor i taket (även om några som har och kommer få det även kvalificerade sig för ceremonin) och dels fick vi en helt unik ceremoni får vår kanske största spelare genom alla tider.

Efter att ha infört konceptet med att sätta stjärnor på spelarnas kragar utefter antalet matcher de har spelat (100 matcher ger en silverstjärna, 500 matcher ger en guldstjärna) så valde man också att samla upp de spelare som har gjort just 500 matcher i en särskild ceremoni inför en match mot Rögle för att hylla dem. Även här får vi se en oerhört vacker och rysningsgivande introfilm innan spelarna äntrar isen till publikens jubel. Klubbdirektör Lechtaler håller ett fint tal om vikten av att minnas sin historia och spelarna får varsin gjuten guldstjärna som bevis på vad de har gjort. Ett oerhört bra sätt att visa uppskattning för spelarnas prestation.

Att ge dem ett fysiskt bevis på att de har nått 500 spelade matcher är ett genidrag. Allt avslutas med ett tacktal av Magnus Kahnberg som förde spelarnas talan. Allt som allt var det ett välplanerat och finstämt sätt att hylla några av de spelare som betytt lite extra för föreningen.

Joels egna kväll

Lite senare samma säsong var det dags för Joel Lundqvist att hyllas för sina 1000 matcher i Frölunda. En helt unik bedrift i föreningens historia. För den bedriften blev det många gåvor utöver jubileumströjan med 1000 på ryggen. Först fick Joel en silverklubba vilken bars fram av de forna kedjekamraterna Jari Tolsa och Magnus Kahnberg. Att låta Dragkedjan återförenas på isen för ett ögonblick var ett fint och smart drag som höjde stämningen ytterligare, rätt personer på rätt plats och väldigt genomtänkt av föreningen.

Sedan fick också laget göra sitt då assisterande lagkaptenen Nicklas Lasu skojade till det och lämnade över en elscooter för den dagen Joel inte orkar ta sig framåt för egen maskin. Det hela avslutades med ett tal av kaptenen själv. Även om det var en relativt kort ceremoni, så var den välplanerad och fick med det väsentliga. Det var inget i ceremonin som var onödigt utan allt kändes väl avvägt.

“Jag älskar dig, Niklas!”

Frågan är om det går att slå den hyllning som Niklas Andersson fick 21 oktober 2017. Eller om Frölunda där fann det perfekta receptet, som man sedan får hämta inspiration och delar av när andra hyllningar ska genomföras. För hans tröjhissning var mer eller mindre perfekt.

Inte bara stod spelartruppen på isen, man hade även bjudit in de spelare som sedan tidigare fått sina nummer pensionerade av Frölunda och ett antal av Niklas gamla kedje- och lagkamrater och tränare. Alla hade de alltså samlats för att hylla Niklas Andersson. Hyllningsfilmen som han sedan får är delikat och något som trollbinder den som tittar. Med dessa ingredienser lyckades man från föreningens sida bygga upp en speciell känsla i luften. En känsla av att detta var något stort och fint som vi skulle få uppleva.

Mats Grauers håller som alltid ett välavvägt och välformulerat tal. Det kompletteras med att Frölunda har letat upp en perfekt gåva till hyllningen, den tröja som Niklas själv bar när han sköt hem SM-guldet 2005. Återigen så ges publiken också möjlighet att hylla spelaren på isen med ramsor och händer under själva ceremonin. Dessutom spelade Niklas son Lias Andersson i Frölunda vid den här tidpunkten och hade gjort det i nummer 24. Lias tackade helt enkelt för lånet av tröjan och lämnade över den till pappa. Som ett ultimat bevis på att nu, nu kommer ingen mer att använda sig av den.

Från gubben i publiken som ropar ut “Jag älskar dig, Niklas” under Niklas tal till sönerna Lias och Noah Anderssons tårar. Allt tillsammans gav en magisk hyllning som inte har skådats innan eller efter det i svensk ishockey. Ska det här göras bättre i framtiden, ja, då ska det väl vara när Joel Lundqvists nummer 20 hissas till taket. Men där är vi inte än på ett tag.

Frölunda har verkligen tagit sina ceremonier och hyllningar på allvar de senaste åren. Man har insett vikten av att verkligen lyfta och ta tillvara på de spelare som har gjort något alldeles extra för föreningen. Man har förstått hur viktigt det är att de här hyllningarna blir fina, med en känsla av stil och klass. Och man har verkligen lyckats få den känslan, gång på gång. Det är vackert att se. Och att uppleva.

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt