onsdag, 28 oktober 2020
Hem A-lag Övrigt Martin och målvakterna

Martin och målvakterna

Säsongen 2013/2014 stegade en viss Roger Rönnberg in och tog över som huvudtränare för Frölunda HC. Med sig tog han ett knippe assisterande tränare med olika ansvarsområden. Sedan dess har tränarkonstellationerna varierat lite, men två av de som Roger tog med sig är fortfarande kvar. Videocoachen Erik Lignell och målvaktstränaren Kristoffer Martin. Givetvis är även fystränaren Pär Edlund kvar, men han kom inte med Roger.

Kristoffer Martin är den vi tänkte lägga lite fokus på nu, samt hur hans målvaktsadepter har klarat sig, för det var något av en jobbig start för Martin när hans initiala målvaktspar inte alltid presterade vilket i supporterled ledde till att även hans förmåga att utveckla målvakter ifrågasattes.

Målvaktskonstellationer

13/14 FernströmJohanssonBergvik

Ny huvudtränare, ny målvaktstränare, nya målvakter, nytt allt. Från att ha haft succén Julius Hudacek i mål, uppbackad av Patrick Galbraith (fem matcher) och Linus Fernström (tre matcher, mest spel i Allsvenskan) gick man över till Linus Fernström och Lasse Johansson. De två hade inte någon erfarenhet från SHL att tala om och det var ett osäkert par som laget gick in i säsongen med. Bakom dem fanns den under sommaren 2013 draftade Fredrik Bergvik.

Det gick ändå rätt bra. Laget som helhet fungerade på en gång och det blev en andraplats i ligan, vilken tyvärr följdes av en kvartsfinalsförlust. Hur var då målvakterna? De var okej, siffrorna är klart godkända men båda målvakterna hade en läskig tendens att göra tavlor här och där, det blev nästan något man räknade med skulle hända ibland. Fernström hade också en väldigt mekanisk spelstil vilket och var rätt långsam i sidledsförflyttningarna medan Lasse var lite svag när det kom till returkontroll.

14/15 Fernström, Johansson, Bergvik

Med en första SHL-säsong i ryggen var det nu dags att se någon form av utveckling på våra målvakter. Tyvärr fick vi se fortsatta tavlor och blandade insatser från målvakterna till en början. Utvecklingen verkade ha gått i stå. Till en början var det Fernström som tränarna förlitade sig på mest, men allt eftersom säsongen gick växte Lasse in i rollen som matchvinnande målvakt för VF och var den som tog över. Totalt delade man på istiden under ligaspelet, men i slutspelet så var det Lasse som var odiskutabel förstemålvakt och tog Frölunda till semifinal.

Efter säsongen lämnade Fernström.

15/16 Johansson, GustafssonBrattström

”Han är värvad som den sista pusselbiten”. Citatet maldes gång på gång i C Mores studio om nyförvärvet Johan Gustafsson, vilket visade på vilken dålig koll de hade på VF. JG hade visserligen varit bra i Luleå längre tillbaka men hade ett par tunga år i Nordamerika bakom sig och var ett relativt osäkert kort, samtidigt som Lasse säsongen innan vuxit ut till en SHL-målvakt av klass. Bakom dem fanns junioren Brattström som dock aldrig fick istid.

JG och Lasse var oerhört olika i spelstilen. Lasse en mer lugn och metodisk målvakt som hela tiden stod rätt placerad och rörde sig med små, mjuka rörelser i kassen. JG hade en mycket mer aggressiv spelstil där han rörde sig mycket mer över hela målområdet. När han var som bäst kunde han ta allt, när det inte stämde hamnade han ofta fel i mål och hade svårt att komma tillbaka för att ta en eventuell retur.

Lasse växte också ännu mer med utökat förtroende när det snabbt stod klart att han var den ohotade ettan i laget. Tyvärr blev han rånad på Honken Trophy som ligans bästa målvakt. Sedan var han fullständigt lysande i slutspelet innan han blev skadad, då JG klev in och tog över ansvaret med den äran. Duons samlade insatser ledde till guld.

Lasse Johansson lämnade för Nordamerika efter säsongen.

16/17 Bakala, Gustafsson, Söderblom

Egentligen skulle Frölundas målvaktspar den här säsongen varit JG och Cristopher Nilstorp, men den senare köpte ut sig ur kontraktet och istället blev det JG och Dan Bakala. Målvaktsparet kändes på förhand lite osäkert igen, JG hade visserligen ett bra slutspel i ryggen men ligaspelet lämnade en del att önska. Bakala hade gjort det bra i HockeyAllsvenskan men var ändå en nödlösning. En ny junior fanns i bakgrunden i form av Arvid Söderblom.

Bakala var okej, inte den bästa och inte den sämsta målvakten vi har haft i laget. Han kunde stå för bättre insatser, som när han höll nollan mot Luleå två dagar i rad, och sämre insatser. JG gjorde å sin sida sin bästa insats i ligaspelet för VF under den här säsongen. Han hade fortsatt sin spretiga spelstil, men den fungerade bättre det här året. Tyvärr kom han sedan inte till sin rätt i slutspelet.

Efter säsongen lämnade Bakala.

17/18 Gustafsson, Mattsson, Söderblom

Ny säsong och en ny målvakt från HockeyAllsvenskan. In kom Johan Mattsson och vi fick en situation stilmässigt som var väldigt lik den under 15/16 och 16/17. En lugnare och mer metodisk målvakt i form av Mattsson och en JG som det var lite mer vilda västern över. Kanske var det likheterna med Lasse som gjorde att man i supporterled rätt snabbt fick Mattsson som favorit.

Rent siffermässigt var det också Mattsson som hade de bästa resultaten men det var JG som fick flest matcher. Förmodligen har det att göra med att Roger har haft ett gott öga till JG sedan tiden i juniorlandslaget samt att han hade mer rutin från spel i SHL. Men vi ska vara ärliga här, att ha under 90% som målvakt är dåligt. Särskilt när en annan målvakt i samma lag har 91%+. I slutspelet var det JG som stod och han var tyvärr ingen matchvinnare den här gången heller. Sedan spelade givetvis andra faktorer in till att det blev förlust redan i kvartsfinalen, men JG bidrog till det.

18/19 Gustafsson, Mattsson, Söderblom, Williamsson

Martin fick för första gången på länge jobba vidare med samma målvaktspar vilket bör ha gett både honom och målvakterna arbetsro och en bra möjlighet att lägga upp sommarträning och allmänt upplägg inför den kommande säsongen. På slutet av säsongen lånades Tex Williamsson in som extra försäkring inför slutspelet, men han spelade inget. Söderblom spenderade säsongen utlånad till Hanhals i HockeyEttan.

18/19 blev målvaktsmässigt väldigt mycket av en repris på 15/16. En lugn Mattan/Lasse som tydligt var den bättre målvakten och en spretig JG som inte riktigt fick spelet att stämma. Skillnaden var ännu tydligare under 15/16 och under 18/19 var speltiden målvakterna relativt jämn men Mattsson växte ut till det klara förstavalet, lite liknande Lasses utveckling under sin andra säsong i VF. Han kunde dock ha plattmatcher, särskilt under hösten, ibland på grund av honom själv, ibland på grund av utespelarna och ibland en kombination.

I slutspelet var Mattsson den bästa målvakten innan han, precis som Lasse 15/16, gick sönder. Då klev JG, precis som han själv 15/16, in och slutförde jobbet. Ett nytt SM-guld.

Efter fyra säsonger i föreningen lämnade JG efter 18/19.

19/20 Mattsson, Rubin, Söderblom, Kollén

Bästa målvaktssituationen på förhand sedan 15/16? Laget fick behålla Mattsson som föregående säsong var stabil och sedan grym i slutspelet, vilket gav en annan trygghet än tidigare. Bakom har vi nu den lokala killen Niklas Rubin som hade en lite jobbig första SHL-säsong i Luleå, men som totalt sätt presterat bättre än Mattsson åren i HockeyAllsvenskan innan respektive debut i SHL. Söderblom fortsatt utlånad, den här gången till Tingsryd och i J20 har vi den spännande men småväxte Kollén.

Hittills har Rubin varit den främste av de två, han har verkligen lyft sitt spel med fokus på sitt spel. Uppe i Luleå försökte de förändra hur han tidigare har spelat vilket inte fungerade. Mattsson å sin sida har inte varit dålig, utan stabil. Men matcherna där VF släpper in lite fler mål är det oftast han som är i mål och kanske är lite mer beroende på att utespelarna gör sitt jobb än vad Rubin är? Den fortsatta utvecklingen av säsongen blir hyperintressant att följa.

Sammanfattning

Så för att försöka oss på att sammanfatta Martin och hans jobb med målvakterna delar vi ut lite högst subjektiva betyg.

Fernström IG
En relativt lovande första säsong följdes av en sämre säsong där utvecklingen inte alls gick framåt.

Lasse MVG
Stegrade sig ytterligare efter sin första säsong och växte ut till en av ligans bästa målvakter. Den målvakt Martin har lyckats med allra bäst.

JG G
Den som är svårast att bedöma. Han har två SM-guld under bältet och var en matchvinnare i sina bästa stunder. Men spelet lämnade alltför ofta mycket att önska, blev aldrig en lugnande och stabil närvaro i målet.

Bakala G
Rätt anonym, gjorde varken mer eller mindre än vad som förväntades under en säsong som backup.

Mattsson VG
Har två stabila säsonger och ett starkt slutspel i bagaget under tiden i VF nu. Behöver slipa bort plattmatcherna för att ta sig upp till toppskiktet i SHL.

Rubin VG
Det är egentligen lite tidigt att sätta ett betyg på Rubin, de här första matcherna i sig är MVG men målvakter är voodoo och det kan svänga snabbt. Men det är en oerhört lovande start och att det ser så bra ut så tidigt är ett VG.

Juniorer
 IG
Här kommer det som vi verkligen kan kritisera. När var senast en målvakt klev upp från Frölundas J20 till A-laget, eller åtminstone gjorde det via en utlåning för att sedan spela i SHL med VF? Ingen av de som har figurerat i bakgrunden har tagit klivet upp. Det är givetvis inte Martins helt enskilda ansvar (J20 har sin egna målvaktstränare), men faktum kvarstår: Vi har inte sett någon målvakt ta plats från juniorleden på länge. Den som senast lyckades var Joel Gistedt, säsongen 2006/2007. Föreningen är inte mycket till målvaktsskola för tillfället. Här behöver man göra ett omtag, så som man tidigare har gjort när det gäller backar och forwards.

Hur ska man se på Martin som målvaktstränare då? Som en rätt bra ändå. Han har definitivt en förmåga att få sina adepter från HockeyAllsvenskan att lyckas spela stabilt även i SHL. Han försöker heller inte gjuta alla målvakter i samma mall utan arbetar med varje målvakt utifrån vad som gör dem bra. Får man det att fungera så kan det ge oss två målvakter med olika spelstil som presterar, vilket i sig ger två taktiska alternativ att ställa beroende på vilket lag man möter. Alla målvakter vittnar dessutom om bra stämning och hur de pushar varandra till bättre resultat (inte för att spelare brukar säga annat, men ändå). Det är förmodligen en kombination mellan förutsättningarna Martin skapar och att de värvar spelare med rätt typ av psyke. Men Martin ska ha credd för att han får alla att dra åt samma håll, det är ju bara en målvakt som får stå i mål åt gången.

Allt som allt ska vi vara nöjda med det arbete Kristoffer Martin gör och har gjort för våra målvakter.

Kommentera

- Annons -

Senaste nytt